1 Min själ har tröttnat på (känner avsky inför – hebr. naqat) livet [jag är levande död],
2 Jag säger till Gud (Eloha): ”Döm mig inte skyldig,
3 Är det gott [ger det dig glädje] att förtrycka,
4 Har du ögon av kött [ser du på mänskligt sätt]?
5 [Är] Dina dagar
6 eftersom
7 [Ändå gör du detta!] Även om du vet att jag inte gör det onda
8 Dina händer skulpterade mig (formade/utmejslade mig som en avbild – hebr. atsav)
9 Kom ihåg, jag ber dig, eftersom likt leran är jag gjord (insatt)
10 Har du inte utgjutit mig (låtit mig strömma) som mjölk
11 Hud och kött har du klätt mig i och med ben
12 Liv (hebr. chajim) [plural] och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) har du tilldelat (ordagrant: gjort med) mig
13 Och detta gömmer du i ditt hjärta,
14 Om jag syndar (missar målet), då vaktar du på (hebr. shamar)
15 Om jag gör det onda (är skyldig) – ve mig (hebr. allaj)! [Starkt uttryck för sorg, används bara här och i \+xt Mika 7:1\+xt*.]
16 Och han lyfter sig själv upp [Job talar troligtvis om sig själv i tredje person: Om jag håller mitt huvud högt – är högmodig]
17 Du förnyar dina vittnesbörd inför mig [ökar – för in nya vittnen mot mig]
18 Och till vad från livmodern
19 Då hade det varit som om jag aldrig funnits (som jag inte levande lever),
20 Är inte mina få dagar nästan över (slut)
21 innan jag vandrar och jag inte återvänder
22 Jordens dunkel (ett land avskärmat från ljus; i djupt mörker – hebr. erets ejfa)