1 Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön [som även kallas Galileiska sjön, se \+xt Joh 6:1\+xt*]. Det gick till så här:
2 Följande [sju] personer var samlade:
3 Simon Petrus sa till dem: ”Jag ger mig ut och fiskar.”
4 Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
5 Så Jesus sa till dem: ”Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?” De svarade: ”Nej.”
6 Han sa till dem: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få.” [Inom judisk tolkningstradition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se \+xt Matt 25:33-34, 41\+xt*.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
7 Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: ”Det är Herren!” När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
8 De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i vers 3 och 8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]
9 När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd.
10 Jesus sa till dem: ”Ta med några av de småfiskar ni fångat.”
11 Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder.
12 Jesus sa till dem: ”Kom och ät frukost!” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren.
13 Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion).
14 Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått från de döda.
15 När de nu ätit sa Jesus till Simon Petrus:
16 Jesus frågade honom en andra gång:
17 Jesus frågade honom en tredje gång:
18 [Jesus fortsätter att tala till Petrus:] ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå.”
19 Han sa detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med.
20 Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: ”Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?”
21 Då Petrus såg honom sa han till Jesus: ”Herre, vad kommer att hända med honom?”
22 Jesus svarade honom: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!”
23 Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: ”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?”
24 Det är den lärjungen [Johannes själv som skriver detta brev] som vittnar (lägger fram fakta och bevis) om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
25 Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas.