1 Käre Theofilos [som betyder ”den som älskar Gud” eller ”älskad av Gud”], i den första (tidigare) avhandlingen (volymen) jag skrev [Lukasevangeliet], har jag redogjort för allt som Jesus började göra och undervisa om
2 fram till den dag han blev upptagen [till himlen, se vers 11], sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar (budbärare).
3 Han visade sig också för apostlarna efter sitt lidande [på korset], och gav dem många pålitliga (helt uppenbara) bevis på att han levde. Han visade sig under en fyrtiodagarsperiod och talade med dem om Guds kungarike. [På liknande sätt som Mose blev undervisad av Gud i 40 dagar, se \+xt 2 Mos 24:18; 34:28\+xt*.]
4 När han var tillsammans med (åt en måltid med) dem befallde han dem [apostlarna, se \+xt Luk 24:43-49\+xt*]:
5 För Johannes döpte (nedsänkte, gr. baptizo) visserligen i vatten,
6 När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sa: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” [Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se \+xt Jer 16:15; 23:8; Hos 11:8-11\+xt*. Lärjungarna väntade på det messianska riket, se \+xt Jes 9:1-7; 11:1-16\+xt*.]
7 Han svarade: ”Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet).
8 Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
9 När han hade sagt detta, och medan de såg på honom, lyftes han upp och ett moln skymde (kom under honom och lyfte bort) honom från deras åsyn.
10 Medan de helt fixerat blickade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
11 De sa: ”Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära Jerusalem, [bara] en sabbatsväg (omkring en kilometer) därifrån. [Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras på \+xt 2 Mos 16:29\+xt* och \+xt 4 Mos 35:5\+xt*.]
13 När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
14 Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor [Maria] och hans bröder [Jakob, Joses, Simon och Judas]. [Jesu bröder och systrar omnämns i \+xt Matt 13:53-56; Mark 6:3; Gal 1:19; 1 Kor 9:5\+xt*.]
15 Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se vers 14] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna.
16 ”Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
17 Han räknades som en av oss och hade fått del i (blivit gudomligt utvald till) samma tjänst. [Citaten från några olika psalmer som David skrev kommer i vers 20.]
18 [Följande två verser ger lite mer bakgrund och förklarar]: Denne man [Judas] förvärvade sig en bit mark av sin orättfärdiga lön, och han föll framstupa så att buken brast och inälvorna vällde ut. [Antagligen gick grenen han hängt sig i av och han föll ned. Marken köptes efter hans död för de trettio silvermynt han lämnade tillbaka, se \+xt Matt 27:5-8\+xt*.]
19 Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, så på deras språk [arameiska] kallades fältet för ’Akeldamak’, vilket betyder ’Blodsåkern’.
20 I Psaltaren (psalmernas bok) står det skrivet:
21 Därför [för att uppfylla Skriften] bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss,
22 från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss.”
23 Man förde fram två [kandidater som uppfyllde dessa kriterier]: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.
24 De bad: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt
25 till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans.”
26 Så kastade de lott mellan dem [Josef och Mattias, som båda var kvalificerade] och lotten föll på Mattias. Han räknades sedan som en av apostlarna, tillsammans med de [övriga] elva.