1 Herrens (Jahvehs) ord [profetiska budskap] kom till Jona för andra gången:
2 ”Res dig upp och gå till Nineve [Mosul i dagens Irak], den stora staden, och ropa (hebr. qara) [predika] mot den, det som jag talat till dig.”
3 Så Jona steg upp och gick till Nineve [ca 800 km, mer än en månads vandring] i enlighet med Herrens (Jahvehs) ord. [Den här gången lyder han, förra gången Jona reste sig (\+xt Jona 1:2\+xt*) var det för att fly till Tarshish] Nineve var en mycket stor stad inför Gud (Elohim), det tog tre dagar att gå igenom den.
4 Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sa: ”Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas – hebr. hafach).”
5 Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) [de litade på att budskapet var sant]. Och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
6 Och ordet (nyheten) nådde Nineves kung. Då reste han sig från sin tron. Och han tog av sig sin mantel. Och han täckte sig med säcktyg. Sedan satte han sig i aska. [Aska är en symbol för sorg, se \+xt Job 2:8; Jer 6:26\+xt*.]
7 Och han gav upp ett klagorop (ropade, jämrade sig) [som när man ropar i stor nöd, se \+xt 2 Mos 2:23\+xt*]. Och kungen och hans stormän förkunnade ett påbud i Nineve som sa:
8 Ja, täck er i säcktyg, människa och boskap. Och ropa till Gud med kraft. Och var man ska vända om från sin onda väg, ja, från den orättfärdighet (grymt våld och all slags orätt – hebr. chamas) som de begår [ordagrant: som finns i deras händer].
9 Vem vet om Gud (Elohim) då vänder om och ångrar sig (känner sorg över detta – hebr. nachum), ja, vänder om från sin brinnande vrede, så att vi inte går under.”
10 Och Gud (Elohim) såg vad de [invånarna i Nineve] gjorde, ja, att de vände om från sin onda väg (syndfulla livsstil). Då ångrade (sorg-tröstade – hebr. nacham) Gud (Elohim) det onda [domen att förgöra staden, se vers 4] som han sagt att han skulle göra dem – ja, han gjorde det inte.