1 Det år kung Ussia (hebr. Uzzijaho) dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
2 Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.
3 Den ene ropade till den andre och sa:
4 Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.
5 Då sa jag:
6 Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]
7 Och han rörde min mun med det och sa: ”Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten.”
8 Sedan hörde jag Herrens (Adonais) röst säga: ”Vem ska jag sända?
9 Och han sa:
10 Gör detta folks hjärtan feta,
11 Då sa jag: ”Herre (Adonai), hur länge?” Han svarade:
12 Herren (Jahveh) ska driva folket långt bort
13 Om det fortfarande finns ett tält där