1 Låt mig sjunga till min älskade (kära vän – hebr. jadid),
2 Han har grävt den
3 Och nu, ni Jerusalems invånare och Juda män,
4 Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
5 Jag ska berätta för dig
6 Och jag ska lägga den öde,
7 För Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) vingård
8 Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
9 I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
10 För en vingård på 10 plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter]
11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen,
12 Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
13 Därför har mitt folk gått i fångenskap,
14 Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
15 Och människan är nedböjd
16 Men Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är upphöjd i rätt,
17 Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,
18 Ve dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek)
19 De säger: ”Låt honom skynda sig,
20 Ve dem som kallar ont gott,
21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
22 Ve dem som är stora vindrickare,
23 som rättfärdigar den onde för en muta
24 Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
25 Därför är Herrens (Jahvehs) vrede upptänd mot hans folk
26 Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
27 Ingen av dem ska bli trött eller stappla,
28 [på dem] vars pilar är skarpa
29 Deras rytande ska vara som ett lejons,
30 Och de ska ryta mot dem på den dagen