1 Men lyssna nu [trots att du har syndat, se \+xt Jes 43\+xt*], du Jakob, min tjänare,
2 Så säger Herren (Jahveh),
3 [Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
4 De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
5 Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: ”Jag tillhör Herren (Jahveh)”,
6 Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
7 Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
8 Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
9 De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
10 Vem har formgett en gud,
11 Se, alla som följer dem ska skämmas,
12 Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
13 Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
14 Han hugger ner cedrar åt sig
15 Sedan använder en människa det som bränsle
16 Han bränner hälften av det i eld,
17 Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
18 De vet inte, inte heller förstår de,
19 Och ingen tar det till sitt hjärta (tänker på detta; ordagrant: låter det återvända till hjärtat),
20 Han betar (föder, vallar – följer efter) aska [tomhet, det som är bränt, som inte kan ge någon näring], hans bedragna hjärta leder honom vilse,
21 Kom ihåg dessa ting, du Jakob,
22 Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
23 Sjung, ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
24 Så säger Herren (Jahveh)
25 Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
26 Det bekräftar hans tjänares ord
27 Som säger till djupen: ”Torka upp, och jag ska torka upp dina floder.”
28 Som säger om Kyros: ”Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar”