1 Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna.”
2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahveh).
3 Han sa: ”Kom ihåg, Herre (Jahveh), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Hiskia började gråta bittert.
4 Då kom Herrens (Jahvehs) ord till Jesaja. Han sa:
5 ”Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren (Jahveh), din fader Davids Gud (Elohim):
6 och rädda dig och denna stad
7 [Jesaja svarade:] ”Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahveh), att Herren (Jahveh) ska göra dessa ting som han har talat.
8 Se, jag ska låta skuggan på urtavlan, som har gått ner på Achaz solur, återvända baklänges (gå tillbaka) tio steg.” Så återvände solen tio steg, med de steg som den hade gått ner.
9 Hiskias, Juda kungs, skrift (hebr. michtav, se \+xt Ps 16:1\+xt*) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom:
10 Jag sa (tänkte): Vid middagstiden av mina dagar
11 Jag sa: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahveh),
12 Min boning är uppryckt
13 Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
14 Som en tornseglare, en svala,
15 Vad ska jag säga?
16 Herre (Adonai), av dessa ting lever människan
17 Se, till min frid (shalom) [det har kommit något gott från]
18 För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
19 De levande, de levande, de ska prisa dig,
20 Herren (Jahveh) är redo att frälsa mig.
21 Jesaja sa: ”Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna.”
22 Hiskia frågade: ”Vilket är tecknet på att jag ska få gå upp till Herrens (Jahvehs) hus?”