1 Just därför, eftersom vi [nu] är omgivna (har omgärdats) av en så stor sky av vittnen [några exempel gavs i förra kapitlet, se \+xt Heb 11\+xt*] och har lagt av (kastat bort) varje [onödig och hindrande] vikt – även synden som så lätt tynger ner oss [författaren inkluderar sig själv] – borde vi uthålligt [i jämn takt] löpa det lopp som ligger framför oss,
2 samtidigt som vi uteslutande [ända fram] fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron:
3 Tänk därför [analyserande och reflekterande] på honom som har uthärdat (stannat kvar uthålligt under) sådan rebelliskhet (motsägelse – gr. antilogia) [fiendskap som opponerar sig och avsiktligt kommer fram till motsatt slutsats] mot (in i) sig själv från (under) syndare, [begrunda detta] så att ni inte tröttnar [skulle slita ut er och blir helt utmattade] och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade).
4 Än har ni inte gjort motstånd ända till blods [de hade förlöjligats, misshandlats och deras tillgångar hade konfiskerats, se \+xt Heb 10:32-34\+xt*, dock hade de ännu inte lidit martyrdöden] när ni kämpar mot synden,
5 och ni har helt (fullständigt) glömt den uppmaning (uppmuntran) som riktas till er som söner [som kommer till er på samma sätt som en far argumenterar, resonerar och för en dialog – gr. dialegomai – med sina söner/barn]:
6 för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
7 När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far?
8 Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.
9 Dessutom så hade vi våra jordiska (köttsliga) fäder som uppfostrare, och vi respekterade (vördade) dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva?
10 För det var verkligen så att de [våra fäder här på jorden] fostrade oss en kort tid (ordagrant: några korta dagar) så som de ansåg lämpligt (efter det som enligt dem verkade bra).
11 För stunden (gr. paron) verkar ju ingen fostran (disciplinering, tuktan) vara till glädje utan [snarare] till sorg (bedrövelse, smärta), men efteråt ger den – för dem som har tränats (gr. gymnazo) genom den – [avkastning i form av] rättfärdighetens fridsamma (rofyllda, välgörande) frukt. [Frukt står liksom i \+xt Gal 5:22\+xt* och \+xt Jak 3:18\+xt* i singular.]
12 Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän [\+xt Jes 35:3\+xt*].
13 Gör stigarna raka för era fötter [\+xt Ords 4:26\+xt*], så att det som haltar inte går (skulle gå) ur led, utan istället (ännu hellre) blir (skulle bli) botat (helat).
14 Sträva (sök ivrigt; jaga hängivet) efter frid med alla och [efter] helgelsen
15 Se till (gr. episkopeo, jfr \+xt 1 Tim 3:1\+xt*) [vaka över ditt hjärta (\+xt Ords 4:23\+xt*) så]
16 att ingen är sexuellt omoralisk [som bryter förtroende och förbund] eller oandlig som Esau [Jakobs bror, se \+xt 1 Mos 25:33-34\+xt*], som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat.
17 Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.
18 Ni har inte kommit till (närmat er) något [ett fysiskt Sinai berg] som man kan röra vid [\+xt 2 Mos 19:12-13\+xt*],
19 till basunljud
20 De stod inte ut med det som befalldes: ”Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.” [\+xt 2 Mos 19:12-13\+xt*]
21 Så skräckinjagande var synen att Mose sa: Jag är skräckslagen och darrar. [\+xt 5 Mos 9:19\+xt*]
22 Nej, ni har i stället (närmat er) kommit till Sions berg,
23 till en samling av alla förstfödda [en förstlingsfrukt, se \+xt Jak 1:18\+xt*]
24 till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund [det första förbundets medlare var Mose],
25 Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
26 Den gången fick hans röst jorden att skaka [när Gud talade med Mose på berget Sinai, se \+xt 2 Mos 19:18\+xt*], men nu har han lovat och sagt:
27 Frasen ”än en gång” visar att det som skakas ska försvinna (förändras, bytas ut), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
28 När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss ha nåd [Guds favör och kraft]. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan,
29 för ”vår Gud är en förtärande eld.” [\+xt 3 Mos 10:2-3; 5 Mos 4:24\+xt*]