1 Gud (Elohim) välsignade Noa (hebr. Noach) och hans söner och sa till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.
2 Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
3 Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna växterna [\+xt 1 Mos 1:30\+xt*], ger jag er allting.
4 Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
5 Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
6 Den som utgjuter
7 Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.”
8 Och Gud (Elohim) sa till Noa och hans söner:
9 ”Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande,
10 och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er.
11 Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden.”
12 Gud sa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
13 Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.
14 När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen,
15 ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande.
16 När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud (Elohim) och alla levande varelser, allt liv (kött) på jorden.”
17 Gud (Elohim) sa till Noa: ”Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talade dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden.”
18 Noas söner som gick ut ur arken var Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet. Cham (Ham) var far till Kanaan [som föddes senare].
19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i \+xt 1 Mos 10\+xt*.]
20 Och Noa, en man av jorden, började plantera en vingård.
21 Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) mitt i sitt tält.
22 Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
23 Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet.
24 Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom,
25 och han sa: ”Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder!”
26 Och han sa vidare: ”Välsignad är Herren (Jahveh), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare.
27 Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare.”
28 Noa levde 350 år [300 år och 50 år] efter floden.
29 Och var – alla Noas dagar – 950 år [900 år och 50 år].