1 Men mannen hade känt (haft sexuellt umgänge med – hebr. jada) Eva, sin kvinna. Och hon blev gravid och födde Kain (hebr. Qajin) [betyder: jag har förvärvat]. Då sa hon: ”Jag har förvärvat (fått – hebr. qanah) en man med Herrens hjälp.”
2 Och hon fortsatte genom att föda hans bror Abel (hebr. Hevel – betyder vindpust/meningslöshet). Abel vallade får (blev fåraherde) medan Kain brukade marken (blev en jordbrukare).
3 Då tiden var inne. [Ordagrant ”vid dagarnas slut” eller ”en tidsperiods slut”, kan syfta på skördetiden eller årets slut.]
4 Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord,
5 men inte till Kain och hans offer. Då blev Kain väldigt arg, och han sänkte blicken (hans yttre uttryck föll, han blev deprimerad).
6 Och Herren (Jahveh) sa till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]:
7 Är det inte så att om du gör rätt (gott) är det [ditt ansikte] upplyft, men om du inte gör rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Ja, den åtrår (längtar, sträcker sig efter) att dominera dig, men du måste råda (regera) över den.”
8 Men Kain talade med (blev vred på – hebr. amar) Abel, sin bror.
9 Och Herren (Jahveh) sa till Kain: ”Var är din bror Abel?”
10 Då sa Herren (Jahveh): ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
11 Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
12 När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden.”
13 Då sa Kain till Herren (Jahveh): ”Min skuld (missgärning; straff på grund av synd – hebr. avon) är större än vad jag kan bära (lyfta upp – hebr. nasa).
14 Betänk (hebr. hen), eftersom du idag har fördrivit mig från jordens ansikte och jag måste vara dold från ditt ansikte (din närvaro), kommer jag att vara en rastlös vandrare på jorden, vem som helst som finner mig ska dräpa mig.”
15 Men Herren (Jahveh) sa till honom: ”Om det inträffar att någon dräper (avrättar) Kain ska han bli hämnad sju gånger.”
16 Därefter lämnade Kain Herrens (Jahvehs) ansikte (närvaro) och bodde i vandrarnas land (i exil), öster om Eden.
17 Och Kain kände sin hustru [hade sexuellt umgänge med henne] och hon blev havande.
18 Till Henok föddes Irad [enligt den sumeriska traditionen är Eridu den första staden],
19 Lemech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla. [Namnet Ada härrör troligtvis från adi som betyder ornament och Tsilla från det hebreiska sel (skugga), sil (plinga/ljuda) eller silsul (cymbal). Kanske förknippades de båda med skönhet och sång, se \+xt Höga V 2:14\+xt*.]
20 Ada födde Javal, han blev far (stamfader) till dem som bor i tält och har boskap.
21 Hans brors namn var Joval [betyder: ”ström/fors”; snarlikt ordet för vädurshorn och shofar (hebr. jovel)], han blev far (stamfader) till alla som hanterar (spelar) kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [en mindre harpa] och flöjter.
22 Också Tsilla födde Toval-Kain, som smidde (hamrade, slipade, vässade – hebr. latash) alla slags verktyg av brons och järn.
23 Lemech sa till sina hustrur Ada och Tsilla:
24 Ja, sjufalt hämnad blir Kain [vers 15], men Lemech sjuttio och sju (sjuttio-sju-falt).”
25 Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [\+xt 1 Mos 4:1\+xt*] och hon födde en son och kallade honom Set (hebr. Shet) [betyder: kompensation/ersättning], [hon sa:] ”för Gud har utsett (hebr. shat) en annan säd till mig istället för Abel, som Kain dräpte.”
26 Åt Set (hebr. Shet) föddes också en son, och han kallade honom Enosh. På den tiden började man åkalla Herrens (Jahvehs) namn.