1 Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sa till honom: ”Abraham” och han svarade: ”Här är jag.”
2 Han (Gud) sa: ”Ta nu (jag ber dig) din son, din ende (dyrbare – hebr. jachid) son som du älskar (hebr. ahava) – Isak, och gå till Morias land och offra honom där som brännoffer (hebr. olah) till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om.”
3 Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (hebr. naar) [tjänstefolk] och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
4 På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta.
5 Abraham sa till sina unga män (tjänstefolk): ”Vänta här med åsnan, jag och ynglingen (hebr. naar) går vidare, vi ska tillbe (ordagrant: ”buga, böja oss i vördnad” – hebr. shachah) och kommer tillbaka till er.”
6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
7 Isak pratade med sin far Abraham och sa: ”Min far” och han svarade: ”Här är jag, min son.” Han sa: ”Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?” [Detta är andra gången som Abraham säger ”här är jag” i detta kapitel, se även vers 1 och 11.]
8 Abraham svarade: ”Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son.” De gick båda vidare tillsammans.
9 Och de kom till platsen som Gud (Elohim) hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där och lade i ordning veden. Sedan band (hebr. aqed) han Isak, sin son, och lade honom på altaret ovanpå veden. [Inom judendomen har denna berättelse fått namnet Akedah – ”bindandet” av Isak.]
10 Och Abraham sträckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade en Herrens (Jahvehs) ängel till honom från himlen och sa: ”Abraham, Abraham” och han svarade: ”Här är jag.” [Det är nu tredje gången som Abraham säger ”här är jag” i detta kapitel, se även vers 1 och 7.]
12 Då sa han [Herrens ängel]: ”Lägg inte din hand på ynglingen (hebr. naar), gör ingenting mot honom, för nu vet [har jag personligen fått erfara] att du är en gudfruktig man (att du fruktar Elohim). Du har [ju] inte [ens] undanhållit din son, din ende [son], från mig.” [\+xt Heb 11:17-19; Jak 2:21-23\+xt*]
13 Abraham såg sig omkring (lyfte upp sina ögon och tittade) och se, bakom [honom] var en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Då gick Abraham och tog baggen och offrade den som brännoffer istället för sin son.
14 Och Abraham kallade den platsen (gav den platsen namnet) Herren (Jahveh) ser (förser, utser – hebr. raah), [eller] som man säger än i denna dag om berget: ”Herren kommer att uppenbara sig (Jahveh jeraeh).”
15 Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) [\+xt 1 Mos 16:7\+xt*] ropade till Abraham från himlen en andra gång
16 och sa: ”Vid mig själv har jag svurit (gett min ed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom du har gjort denna sak och inte har undanhållit din son, din ende son,
17 som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
18 I din säd ska alla jordens folkslag vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst.”
19 Abraham återvände till sina unga män (tjänstefolk) och de steg upp och gick tillsammans till Beer-Sheva och Abraham bodde i Beer-Sheva. [\+xt 1 Mos 21:14\+xt*]
20 Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sa: ”Se, Milkah har fött [åtta] barn till din bror Nachor.” [\+xt 1 Mos 11:29\+xt*]
21 Us (hebr. Ots), hans förstfödde
22 och Kesed
23 Och Betoel födde Rebecka,
24 Hans konkubin som hette Reoma födde Tevach och Gacham och Tachash och Maacha.