1 Och Herren (Jahveh) kom ihåg Sarah som han hade sagt och Herren (Jahveh) gjorde mot Sarah som han hade talat.
2 Och Sarah blev havande och födde en son till Abraham vid hans höga ålder, vid den bestämda tiden som Gud (Elohim) hade talat till honom.
3 Och Abraham gav sin son, som föddes åt honom, som Sarah födde till honom, namnet Isak. [Isak (hebr. Jits-chak) betyder han skrattar. Då Isak är en viktig bild på Jesus är det värt att notera kopplingen till att han kommer med glädje.]
4 Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal som Gud (Elohim) hade befallt honom.
5 Och Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes åt honom.
6 Och Sarah sa: ”Gud (Elohim) har gjort ett skratt (hebr. tsechoq) åt mig, alla som hör detta ska skratta med mig.”
7 Och hon sa: ”Vem skulle ha sagt (flödat fram ord från hjärtat – hebr. malal) till Abraham att Sarah ska amma ett barn? För jag har fött honom en son vid hans höga ålder.”
8 Barnet växte och blev avvant. Och Abraham gjorde en stor fest på den dagen då Isak blev avvand. [Förmodligen först vid 4-5 års ålder.]
9 Och Sarah såg egyptiskan Hagars son, som hon hade fött åt Abraham, skratta (roa sig, ”skojbråka” – hebr. tsachaqt).
10 Därför sa hon till Abraham: ”Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, för tjänstekvinnans son ska inte vara arvtagare tillsammans med min son, min Isak.”
11 Denna sak var mycket smärtsam (sorglig, bedrövande) i Abrahams ögon på grund av hans son.
12 Och Gud (Elohim) sa till Abraham: ”Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sarah sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
13 Men också av tjänstekvinnans son ska jag göra ett folk, eftersom han är din säd.”
14 Och Abraham steg upp tidigt på morgonen och tog bröd och ett skinn med vatten och gav det till Hagar, lade det på hennes skuldra och barnet, och sände iväg henne och hon gick iväg och irrade omkring i Beer-Shevas öken.
15 Och vattnet i skinnet tog slut och hon övergav barnet under en buske (träd – hebr. siach). [Ovanligt ord för buske eller träd, kan vara en tamariskbuske, se även \+xt 1 Mos 2:5\+xt*.]
16 Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sa: ”Låt mig inte se när barnet dör.” Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
17 Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sa till henne: ”Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
18 Res på dig, lyft upp ynglingen och håll fast honom i din hand, för jag ska göra honom till ett stort folkslag (nation).”
19 Och Gud (Elohim) öppnade hennes ögon och hon såg en vattenkälla. Och hon gick och fyllde skinnet med vatten och gav ynglingen att dricka.
20 Och Gud (Elohim) var med ynglingen och han växte och han bodde i öknen och blev en bågskytt.
21 Och han bodde i Parans öken och hans mor tog (hämtade ut) en hustru åt honom från Egyptens land.
22 Och det hände vid den tiden att Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, talade med Abraham och sa: ”Gud (Elohim) är med dig i allt som du gör.
23 Ge mig därför din ed (löfte) vid Gud (Elohim) att du inte agerar falskt (gör fel) mot mig, inte mot mina söner, inte mot mina sonsöner (barnbarn), utan i enlighet med den nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) som jag har visat (gjort mot) dig, så ska du göra mot mig och mot landet som du har vandrat omkring i.”
24 Och Abraham sa: ”Jag lovar (svär, avlägger en ed)”
25 Och Abraham tillrättavisade Avimelech på grund av vattenkällorna (brunnarna – hebr. beer) som Avimelechs tjänare med våld tagit bort (fördärvat) [förmodligen fyllt med jord och sten].
26 Och Avimelech sa: ”Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag.”
27 Och Abraham tog får och oxar och gav dem till Avimelech och de två skar ett förbund. [De ingick blodsförbund med varandra, vilket var relativt vanligt vid denna tid.]
28 Och Abraham tog sju lamm av honkön från flocken och placerade avsides.
29 Och Avimelech sa till Abraham: ”Vad betyder dessa sju lamm av honkön som du placerat för sig själva?”
30 Och han svarade: ”Dessa sju lamm av honkön ska du ta ur min hand, så att det blir ett vittnesbörd för mig att jag har grävt dessa sju brunnar (sju vattenkällor – hebr. beer sheva).”
31 Därför kallas platsen Beer-Sheva eftersom de båda avlade en ed (gav varandra löften).
32 Så skar de ett förbund i Beer-Sheva och Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, reste sig och de återvände till filistéernas land.
33 Och Abraham planterade en tamarisk i Beer-Sheva och åkallade Herrens (Jahvehs) namn på platsen, den Evige Guden (El Olam).
34 Och Abraham vandrade omkring i filistéernas land under många dagar.