1 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:
2 Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
3 Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), ni ska inte längre ha anledning att använda detta ordspråk i Israel.
4 Se, allt människoliv (själar – hebr. nefesh) tillhör mig – faderns liv (själ), likaväl som sonens liv (själ) tillhör mig. Den som syndar (den själ som syndar), ska själv dö. [\+xt Rom 6:23\+xt*]
5 Om nu en man som är rättfärdig
6 och inte [offrar och] äter [kött till avgudar] på bergen [en del av köttet offrades till avgudar på dessa höga platser, resten åts av tillbedjaren eller prästen, se \+xt Jes 57:7; Hes 16:20; Hos 4:13; 1 Kor 8:4\+xt*]
7 och den man som inte gör fel mot någon
8 Han tar inte ut ockerräntor
9 Den som vandrar i mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och mina påbud (bindande juridiska beslut)
10 Men om han föder en son som är en våldsverkare (rånare; ordagrant: ”sönderbrytare” – hebr. paris) som utgjuter blod. Ve! Över en sådan.
11 Och han själv har inte gjort alla dessa ting,
12 har gjort fel mot den fattige och behövande,
13 tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder].
14 Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant,
15 inte [offrar kött till avgudar och] äter på bergen, inte lyfter upp sina ögon till Israels hus avgudar,
16 inte gör fel mot någon
17 och drar inte undan sin hand från den fattige
18 Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.
19 Och ni frågar: Varför bär inte sonen sin fars synder med honom? Men sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt, alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) har han hållit (vaktat, skyddat, bevarat) och gjort, han ska leva.
20 Den person (själ – hebr. nefesh) som syndar är den som ska dö. En son ska inte bära [få lida för] sin fars synder och en far ska inte bära [få lida för] sin sons synder. Rättfärdigheten hos den rättfärdige ska vara över honom och ondskan hos den onde ska vara över honom. [\+xt 5 Mos 24:16\+xt*]
21 Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte dö.
22 Ingen av hans överträdelser som han har begått ska kommas ihåg mot honom, för hans rättfärdighet som han har gjort ska han leva.
23 Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
24 Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han dö.
25 Och ni säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
26 När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han dö av den, för den synd han begår ska han dö.
27 Och när den onde vänder bort från den ondska han har begått och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han rädda sin själ levande.
28 Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte dö.
29 Men Israels hus säger: Herrens (Jahvehs) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
30 Därför ska jag döma er, ni Israels hus, var och en efter hans gärningar, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk). Vänd om (kom tillbaka)! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall.
31 Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus?
32 Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), så vänd om och lev!