1 Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se \+xt 2 Mos 3:19; 4:21\+xt*]: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand.” [Uttrycket ”en stark hand” som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se \+xt 2 Mos 3:20\+xt*. Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska skulle gå och skickade iväg dem, se \+xt 2 Mos 12:33\+xt*.]
2 Gud talade till Mose: ”Jag är Herren (Jahveh).
3 Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [\+xt 1 Mos 17:1; 35:11\+xt*]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahveh).
4 Jag har också upprättat mitt förbund med dem och lovat att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.
5 Jag har också hört israeliternas jämmer över att egyptierna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på (inte glömt) mitt förbund.
6 Säg därför till israeliterna:
7 Jag ska göra er till mitt folk.
8 Jag ska föra er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob.
9 Så Mose talade så till Israels söner, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod ”korta ande”. Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
10 Herren talade till Mose:
11 ”Gå och tala till farao, kungen av Egypten, att han ska förvisa Israels söner från sitt land.”
12 Men Mose talade till Herren: ”Herre, se [hur hopplös situationen är], israeliterna lyssnar inte på mig, varför skulle då farao lyssna? Dessutom har jag ju svårt för att tala.” [Ordagrant ”har jag oomskurna läppar”. Uttrycket verkar relatera till tidigare misslyckanden, se \+xt 2 Mos 4:24-26\+xt*.]
13 Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och befallde dem (gav dem uppdraget) att säga till både Israels barn och farao, kungen i Egypten, att israeliterna skulle föras ut ur Egyptens land.
14 Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt.
15 Sönerna till Simeon [Shimon – Jakobs andra son]:
16 Sönerna till Levi[Israels tredje son] hette i åldersordning:
17 Sönerna till Gershon, familj för familj:
18 Sönerna till Kehat:
19 Sönerna till Merari:
20 Amram gifte sig med Jocheved, sin faster, och hon födde honom
21 Sönerna till Jishar:
22 Sönerna till Ussiel:
23 Aron gifte sig med Elisheva, dotter till Amminadav och syster till Nachshon, och hon födde honom:
24 Sönerna till Korach:
25 Elazar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom:
26 Det var denne Aron och denne Mose som Herren befallde att föra israeliterna ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.
27 Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.
28 På den dag då Herren (Jahveh) talade till Mose i Egypten
29 talade han: ”Jag är Herren (Jahveh). Allt vad jag talar till dig ska du tala till farao, kungen av Egypten.”
30 Men Mose vädjade till Herren: ”Jag har ju svårt för att tala [ordagrant ’jag har oomskurna läppar’]. Varför skulle farao lyssna till mig?”