1 Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog.
2 Han sa:
3 Ja, [dessutom] han älskar folken,
4 Mose anbefallde oss en undervisning (hebr. Torah),
5 Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder ärbar, se \+xt 5 Mos 32:15\+xt*]
6 [Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (\+xt 1 Mos 49\+xt*). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen är olika: födelseordning, se \+xt 1 Mos 29-30\+xt*; placering i förhållande till tabernaklet, se \+xt 4 Mos 2\+xt*; tilldelat landområde, se \+xt Hes 48\+xt*; de tolv portarna, se \+xt Hes 48:30-35\+xt*. I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simeon. Stammens område ligger inom Judas område och kan finnas ”dold” i vers 11.]
7 Och detta till Juda och han sa: ”Hör (lyssna) Herre (Jahveh) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp (hebr. ezer) mot hans motståndare.”
8 Och om Levi sa han: ”Din Tummim och din Urim ska vara med dina heliga, som du prövade vid Massa, med vilka du stred över Merivas vatten.
9 Vem sa till sin far och till sin mor: ’Jag har inte sett honom’, och till hans bröder ’vill inte kännas vid’, och till hans söner ’känner dem inte’, för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (hebr. Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare.”
11 ”Herre (Jahveh) välsigna hans styrka och ge hans händers gärningar (arbete) nåd (ta emot, acceptera, ge villkorad nåd – hebr. ratsah). Slå (genomborra) höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen.”
12 Till Benjamin sa han: ”Herrens (Jahvehs) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror.”
13 Och till Josef sa han: ”Välsignat av Herren (Jahveh) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
14 och från solens dyrbara frukter, och från månarnas dyrbara skörd,
15 och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,
16 och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans villkorade nåd (välvilja, ynnest – hebr. ratson) som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
17 Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen.”
18 Och till Sebulon sa han: ”Jubla (fröjda dig) Sebulon när du drar ut och Issachar i dina tält.
19 Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar.”
20 Och till Gad sa han: ”Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.
21 Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahvehs) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel.”
22 Och till Dan sa han: ”Dan är en lejonunge som skuttar fram från Bashan”
23 Och till Naftali sa han: ”Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahvehs) välsignelser, inta (besätt) havet och södern.”
24 Och till Asher sa han: ”Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.
25 Järn och brons [som är en legering av koppar och tenn] ska vara dina bommar och som dina dagar, så ska också din styrka vara.”
26 ”Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
27 En boning (trygg hemvist) [i himlen, se \+xt 5 Mos 26:15\+xt*] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
28 Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet,
29 Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahveh). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.”