1 ”Bröder [åhörare] och fäder [en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin]! Lyssna nu på vad jag har att säga er till mitt försvar (mina argument).”
2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska (den arameiska dialekten, se \+xt Apg 21:40\+xt*) blev det ännu tystare. Paulus fortsatte:
3 ”Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt (in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.
4 [Tidigare liv:]
5 Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till Jerusalem där de skulle få sitt straff.
6 [Omvändelsen:]
7 Jag föll till marken och hörde en röst som sa till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
8 Jag frågade: Vem är du, Herre?
9 De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig.
10 Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
11 Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus.
12 [Ananias roll:]
13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sa: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.
14 Då sa Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
15 Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
16 Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
17 [Synen i templet:]
18 Jag såg honom, och han sa till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.
19 Jag sa: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
20 Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. [\+xt Apg 7:58\+xt*]
21 Då sa han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna.”
22 Ända tills nu hade de [folkskaran] lyssnat på Paulus [då han gett sitt vittnesbörd på den arameiska dialekten], men nu ropade de högt: ”Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!”
23 De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.
24 Befälhavaren [Lysias] beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
25 När de hade sträckt ut honom för piskan, sa Paulus till officeren som stod där: ”Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?”
26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren [Lysias] och berättade det och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!”
27 Då gick befälhavaren dit och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?”
28 Befälhavaren sa: ”Jag fick betala en stor summa pengar för det medborgarskapet.”
29 De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
30 Nästa dag ville han [befälhavaren Lysias] få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet [Sanhedrin] skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.