1 Och alla Israels stammar kom till David, till Hebron (hebr. Chevrón). Och de talade [till David] med orden: ”Här är vi, dina ben och ditt kött är vi.
2 Redan långt tidigare, när Saul var kung över oss, var det du som ledde ut och förde in Israel [\+xt 1 Sam 18:5, 13, 16\+xt*]. Och Herren (Jahveh) sa till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, och du ska vara furste över Israel.” [\+xt 1 Sam 16:11-13; Ps 78:70-72\+xt*]
3 Och alla Israels äldste kom till kungen i Hebron och kung David skar ett förbund med dem i Hebron inför Herrens (Jahvehs) ansikte och de smorde David till kung över Israel.
4 David var 30 år när han började regera och han regerade i 40 år.
5 I Hebron regerade han [först] över Juda i 7 år och 6 månader [ca 1010-1002 f.Kr.], och i Jerusalem regerade han [sedan] 33 år över hela Israel och Juda [ca 1002–970 f.Kr.].
6 Och kungen [David] och hans män gick till Jerusalem mot jevusiterna, invånarna i landet. [Efter Davids kröning i Hebron vill han återta Jerusalem.] Men de talade till David och sa [arrogant och självsäkert]: ”Du ska inte komma in hit, för om [du gör det] kommer [till och med] blinda och halta att driva bort dig!” De tänkte att David kommer aldrig att ta sig in [i staden].
7 Men David tog Sions borg (starka fäste – hebr. matsodah), det är Davids stad.
8 Ja, David sa den dagen [när han attackerade Jerusalem]: ”Den som vill slå jevusiterna, han ska via tunneln (kanalen – hebr. tsinor) nå fram till de halta och blinda som David med sin hela varelse (själ) hatar!” [David lovar också att den som först tar sig upp ska leda hans armé, se \+xt 1 Krön 11:6\+xt*.] Därför säger man: ”Den blinde och den halte ska inte komma in i huset.” [Huset kan syfta på Davids palats eller den administrativa byggnaden, se vers 8, 9 och 11.]
9 Och David bodde i borgen [som syftar på den välbefästa staden som i sin helhet var en fästning] och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtom [utanför den befintliga staden] utgående från Millo (förstärkningsvallen; ordagrant ”fyllning”), samt dess hus.
10 Och David växte sig mäktigare och mäktigare, för Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), var med honom. [David fick mer auktoritet, riket växte och ryktet om honom spred sig.]
11 Och Chiram, Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare. Och de byggde på [förfärdigade] Davids hus [palatset eller den administrativa byggnaden vid Millo].
12 Och David visste [han förstod att när en av dåtidens stora kungar sänder en delegation och bidrar till palatset] att Herren (Jahveh) hade gjort honom till kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungarike för sitt folk Israels skull.
13 Och David tog sig fler konkubiner och hustrur från Jerusalem efter att han kommit från Hebron och det föddes söner och döttrar till David.
14 Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem:
15 och Jivchar
16 och Elishama
17 När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till borgen (starka fästet – hebr. matsodah).
18 Filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal [gränsen mellan Juda och Benjamin sydväst om Jerusalem].
19 Då frågade David Herren (Jahveh) och sa: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?”
20 Så David kom till Baal-Peratsim [”bräckandets herre”; strax utanför Jerusalem] och David slog dem där och han sa: ”Herren (Jahveh) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom.” Därför kallas den platsen Baal-Peratsim. [Hebr. Peratsim är plural av hebr. perets – att bryta, rämna, slå en bräsch i.]
21 Där lämnade de sina avgudar och David och hans män tog bort dem.
22 Men filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal.
23 När David då frågade Herren (Jahveh) svarade han: ”Du ska inte dra ut, gör en kringgående rörelse bakom dem och kom över dem mittemot bachaträden (”de gråtande träden” – hebr. bachaim). [David ska blockera deras reträtt tillbaka västerut via Refaims dal. Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även \+xt 1 Krön 14:14-15; Ps 84:7\+xt*.]
24 Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bachaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahveh) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé.”
25 Och David gjorde som Herren (Jahveh) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva [betyder ”höjd”; just väster om Jerusalem] till dess de kom till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten].