1 Och när Sauls son [Ish-Boshet som regerade de 11 stammarna (utom Juda) från staden Machanajim på östra sidan om Jordanfloden, se \+xt 2 Sam 2:8\+xt*] hörde att Avner [hans befälhavare] var död i Hebron blev hans händer matta (tappade han både styrka och mod) och alla israeliter blev förfärade. [Avner hade mördats av Joav, se \+xt 2 Sam 3:27\+xt*. Motsatta uttrycket med ”stärkta händer” finns i \+xt 2 Sam 2:7\+xt*.]
2 Men Sauls son [Ish-Boshet] hade två män som var ledare för (var sitt) rövarband. [De hade motsvarande position och uppdrag som Joav hade i Davids armé, se \+xt 2 Sam 3:22\+xt*.]
3 men beerotiterna flydde till Gittajim och har vistats där till denna dag.
4 [I denna vers, som är en parantes, introduceras Jonatans son Mefivoshet.] Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i sina båda fötter. Han var 5 år när rapporten från Jizreel kom om Saul och Jonatan. [Både Mefivoshets far och farfar hade dött vid slaget vid Gilboa i Jezereldalen, se \+xt 1 Sam 31:1\+xt*. Mefivoshets (Israels tronarvinges) liv stod nu på spel, eftersom alla potentiella efterträdare brukade röjas ur vägen av nya härskare.] Hans barnflicka [som ansvarade för Mefivoshet då Jonatan gått ut i striden] tog (lyfte upp) honom och flydde, men under den kaosartade flykten föll han och blev lam. Hans namn var Mefivoshet.
5 Beerotiten Rimmons söner, Rechav och Baana [gjorde upp en plan för att mörda Ish-Boshet och] gick ut [från Gittajim norr om Jerusalem till staden Machanajim på andra sidan Jordan nära Jabbok, se \+xt 2 Sam 2:8\+xt*]. De kom till Ish-Boshets hus [palats] när dagen var som varmast [omkring tretiden på eftermiddagen] då han tog sin middagsvila [siesta efter maten].
6 Och de kom nära, in i mitten av huset som om de skulle ha hämtat vete [i ett inre förrådsrum]. Och de slog (stack – hebr. naka) honom [Ish-Boshet] i bröstet (buken, ”den femte” – hebr. chomesh) och Rechav och hans bror Baana flydde.
7 För när de kom in i huset där han [kungen Ish-Boshet] låg på sin säng i sängkammaren, slog de honom och dödade honom och halshögg honom och tog hans huvud och gick längs Aravas väg [ökenvägen] hela natten.
8 Och de förde Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sa till kungen: ”Se, Ish-Boshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahveh) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd (efterkommande).”
9 Men David svarade Rechav och hans bror Baana, Rimmons söner, beerotiten, och sa till dem: ”Så sant Herren (Jahveh) lever, som har räddat min själ från alla trångmål [\+xt 1 Kung 1:29\+xt*].
10 När någon berättade för mig och sa: Se Saul är död, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i Tsiklag [i södra delen av Juda i Negevöknen], istället för att belöna honom för hans nyhet [\+xt 2 Sam 1:1-16\+xt*].
11 Hur mycket mer – när onda män [som ni är] har dödat en rättfärdig man i hans eget hus i hans säng – ska inte jag utkräva hans blod [\+xt 1 Mos 9:5\+xt*] av er hand och utplåna (förbränna) er från jorden!”
12 Och David befallde sina unga män och de slog dem och högg av deras händer och deras fötter och hängde upp dem vid sidan av dammen i Hebron. Men de tog Ish-Boshets huvud och begravde det i Avners grav i Hebron. [Ish-Boshet blev 42 år.]