1 Till sist (för övrigt), syskon (bröder och systrar i tron), vi ber er och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) er i Herren Jesus att komma ihåg det vi lärt er: lev ett liv som behagar Gud, som ni redan gör. Ja, vi uppmanar er att fortsätta med detta mer och mer.
2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren.
3 Detta är Guds vilja – er helgelse(att ni blir avskilda, lever rent och heligt):
4 Att ni var och en vet hur ni ska kontrollera (äga, vinna) ert eget kärl (er egen kropp, redskap, hustru)
5 Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud.
6 Att någon inte går för långt [passerar gränsen över vad som är mitt och ditt] och kränker (utnyttjar) sin broder på detta område. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er.
7 Gud har inte kallat oss till orenhet
8 Den som avvisar detta avvisar alltså (just därför – gr. toigaroun) inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande.
9 När det gäller syskonkärleken behöver vi inte skriva till er. Ni har ju själva lärt er av Gud att älska varandra (osjälviskt och utgivande),
10 och den kärleken visar ni alla syskonen (bröderna och systrarna i tron) i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, syskon, att göra det ännu mer.
11 Sätt en ära i (låt det vara er ambition) att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er,
12 så att ni väcker respekt hos de utomstående och inte behöver sakna något.
13 Syskon (bröder och systrar i tron), vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer på samma sätt som de andra, de som inte har något hopp. [Alla människor känner sorg och saknad när någon nära anhörig dör. Skillnaden är att utan den kristna tron finns inget hopp.]
14 För om vi tror att Jesus har dött och uppstått [vilket vi ju gör], så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade [de som dött] tillsammans med honom.
15 Vi säger er detta enligt ett ord från Herren:
16 För Herren [Jesus] ska själv stiga ner från himlen
17 Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i luften (den lägsta atmosfären). Och så ska vi alltid vara hos Herren. [Denna händelse brukar kallas ”uppryckandet”.]
18 Därför [eftersom vi då alltid kommer att få vara med Jesus], trösta (uppmuntra) varandra med dessa ord.