1 När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss [Paulus och Silas] för att stanna ensamma kvar i Aten
2 och skickade Timoteus, vår broder och Guds medarbetare för evangeliet (de goda nyheterna) om den Smorde (Messias, Kristus) [till er i Thessalonike], för att styrka (ge stabilitet) och uppmuntra er i er tro
3 så att ingen vacklar (svajar fram och tillbaka) under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant.
4 Redan när vi var hos er sa vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet.
5 Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, skickade bud [genom att sända Timoteus till er] för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
6 Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek [som är osjälvisk och utgivande].
7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, syskon (bröder och systrar i tron), mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
8 Nu lever vi [igen], om ni står fasta i Herren.
9 För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?
10 Natt och dag bönfaller vi intensivt (till det yttersta, mer än vanligt) om att få se era ansikten och hjälpa er med (fullborda, binda samman) det som saknas i er tro [så den fortsätter att fördjupas].
11 Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er.
12 Må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [som är osjälvisk och utgivande] till varandra och till alla,
13 så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far