1 Reis 17
Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning (SWE) vs VC
1 Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu; betyder ”Jahveh är min Gud”], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sa till Ahab (hebr. Achav): ”Lika säkert som Herren (Jahveh), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det.”
1 Elias, o tesbita, um habitante de Galaad, veio dizer a Acab: Pela vida do Senhor, Deus de Israel, a quem sirvo, não haverá nestes anos orvalho nem chuva, senão quando eu o disser.
2 Herren (Jahveh) sa till Elia:
2 Em seguida, a palavra do Senhor foi-lhe dirigida nestes termos:
3 ”Lämna den här platsen [staden Samarien där Elia besökte kungen Ahab och gav detta budskap, se \+xt 1 Kung 16:29\+xt*] och gå österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan [en sträcka på ca 5 mil].
3 Vai-te daqui; retira-te para as bandas do oriente e vai esconder-te na torrente de Carit, que está defronte do Jordão.
4 Drick från vattnet i ravinen [bäcken som rinner där under regnperioden], jag har redan sagt till (befallt) korparna att förse dig med mat där.”
4 Beberás da torrente, e ordenei aos corvos que te alimentem.
5 Så han gjorde som Herren (Jahveh) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där.
5 Elias partiu, pois, segundo a palavra do Senhor, e estabeleceu-se junto à torrente de Carit, defronte do Jordão.
6 Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack från bäcken.
6 Os corvos traziam-lhe pão e carne, pela manhã e pela tarde, e ele bebia a água da torrente.
7 Och det hände efter en tid att bäcken torkade ut, eftersom det inte regnade i landet.
7 Passado algum tempo, secou-se a torrente, porque não chovia mais na terra.
8 Då kom Herrens ord till Elia:
8 Então o Senhor disse-lhe:
9 ”Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat.”
9 Vai para Sarepta de Sidon e fixa-te ali: ordenei a uma viúva desse lugar que te sustente.
10 Så Elia gav sig iväg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig för Isebel fram till nu. Sarefat betyder ”smälta, testa, pröva”, och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se \+xt 1 Kung 16:31\+xt*. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka.”
10 Elias pôs-se a caminho para Sarepta. Chegando à porta da cidade, viu uma viúva que ajuntava lenha. Chamou-a e disse-lhe: Por favor, vai buscar-me um pouco de água numa vasilha para que eu beba.
11 När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?”
11 E indo ela buscar-lhe a água, gritou-lhe Elias: Traze-me também um pedaço de pão.
12 Hon sa: ”Så sant Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält.”
12 Pela vida de Deus, respondeu a mulher, não tenho pão cozido: só tenho um punhado de farinha na panela e um pouco de óleo na ânfora; estava justamente apanhando dois pedaços de lenha para preparar esse resto para mim e meu filho, a fim de o comermos, e depois morrermos.
13 Elia sa till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se \+xt Hes 44:30; Ords 3:9\+xt*], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
13 Elias replicou: Não temas; volta e faze como disseste; mas prepara-me antes com isso um pãozinho, e traze-mo; depois prepararás o resto para ti e teu filho.
14 för så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): ’Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.’ ”
14 Porque eis o que diz o Senhor, Deus de Israel: a farinha que está na panela não se acabará, e a ânfora de azeite não se esvaziará, até o dia em que o Senhor fizer chover sobre a face da terra.
15 Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj.
15 A mulher foi e fez o que disse Elias. Durante muito tempo ela teve o que comer, e a sua casa, e Elias.
16 Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren (Jahveh) hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]
16 A farinha não se acabou na panela nem se esgotou o óleo da ânfora, como o Senhor o tinha dito pela boca de Elias.
17 Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
17 Algum tempo depois, o filho desta mulher, dona da casa, adoeceu, e seu mal era tão grave que já não respirava.
18 Hon sa till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?”
18 A mulher disse a Elias: Que há entre nós dois, homem de Deus? Vieste, pois, à minha casa para lembrar-me os meus pecados e matar o meu filho?
19 Men han sa till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng.
19 Dá-me o teu filho, respondeu-lhe Elias. Ele tomou-o dos braços de sua mãe e levou-o ao quarto de cima onde dormia e deitou-o em seu leito.
20 Elia ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?”
20 Em seguida, orou ao Senhor, dizendo: Senhor, meu Deus, até a uma viúva, que me hospeda, quereis afligir, matando-lhe o filho?
21 Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom.”
21 Estendeu-se em seguida sobre o menino por três vezes, invocando de novo o Senhor: Senhor, meu Deus, rogo-vos que a alma deste menino volte a ele.
22 Herren (Jahveh) hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln som någon blir uppväckt från de döda.]
22 O Senhor ouviu a oração de Elias: a alma do menino voltou a ele, e ele recuperou a vida.
23 Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sa: ”Se, din son lever.”
23 Elias tomou o menino, desceu do quarto superior ao interior da casa e entregou-o à mãe, dizendo: Vê: teu filho vive.
24 Då sa kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en profet och Herrens (Jahvehs) ord i din mun är sanning.”
24 A mulher exclamou: Agora vejo que és um homem de Deus e que a palavra de Deus está verdadeiramente em teus lábios.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?
Estude este capítulo no WhatsApp
Peça à IA da Bíblia Fala para explicar 1 Reis 17, comparar traduções ou montar um estudo — tudo direto pelo WhatsApp.