1 Därför uppmanar jag, som själv är en äldste (ledare) och ett ögonvittne till den Smordes (Kristi) lidande och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad, nu de äldste (ledarna i församlingen) bland er:
2 Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för].
3 Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) dem som anförtrotts er (som ni ansvarar över, er lott),
4 Då ska ni, när den högste Herden uppenbaras, krönas med en segerkrans (lagerkrans) av ära (värdighet) som aldrig vissnar.
5 På samma sätt ska ni som är yngre [unga i ålder eller tron] underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre. [De äldre syftar troligtvis utifrån sammanhanget här på församlingens ledare – de äldste. Petrus kommer säkert ihåg den sista måltiden, hur Jesus klädde sig i ödmjukhet när han bokstavligt band en tjänares handduk kring sig och tvättade lärjungarnas fötter, se \+xt Joh 13:4\+xt*.]
6 Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid,
7 när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [\+xt Ps 55:23\+xt*]
8 Var nyktra (balanserade, alerta i sinnet, ha självkontroll) och var uppmärksamma (redo, vaksamma), för er motståndare, djävulen, går ständigt omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka (förgöra).
9 Stå emot honom, fasta (orubbliga) i tron! Ni vet att era syskon (hela den kristna kroppen) runt om i hela världen utstår (tar sig segrande igenom) samma sorts lidanden.
10 Men all nåds Gud – han som har kallat er till sin eviga härlighet i den Smorde (Messias, Kristus) sedan ni en kort tid har lidit – ska själv
11 Honom tillhör makten (auktoriteten) i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
12 Jag [Petrus] har skrivit detta korta brev till er genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder. Jag har skrivit för att uppmuntra (förmana, vädja till er) och bekräfta (vittna om) att detta [innehållet i detta brev som helhet] är Guds sanna nåd. Stå fasta i den [nåden].
13 Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus.
14 Hälsa varandra med en kärlekens kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]