1 När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd],
2 så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill].
3 För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:
4 De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – ”ofrälsthet”; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se \+xt Luk 15:13\+xt*]. De hånar (hädar) [talar illa om er],
5 de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.
6 Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
7 Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se \+xt 1 Tim 2:1\+xt*].
8 Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även \+xt 1 Pet 1:22\+xt*], för
9 Var gästvänliga [välkomnande och frikostiga gentemot främlingar och gäster] utan att klaga (muttra och gnälla i tysthet),
10 precis som var och en [av er] själv [aktivt och villigt] tagit emot en nådegåva [en fri gåva; en begåvning/förmåga från Gud av nåd], när ni [hela tiden] betjänar varandra som goda förvaltare (gr. oikonomoi) av Guds mångfaldiga nåd [enormt vida spektrum av olika nådegåvor och välsignelser].
11 Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
12 Mina älskade, var inte förvånade (överraskade) över det eldprov (den eld som smälter och renar metaller) bland er som sker [för att testa er kvalitet], som om det vore något främmande (konstigt, annorlunda) som händer [just bara] er.
13 Nej (tvärtom), precis som när ni delar (deltar i) den Smordes (Kristi) lidanden, så gläd er (luta er mot nåden) så att ni även vid hans härlighets uppenbarelse kan ha översvallande glädje (jubla i glädje).
14 Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: ”Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad.”]
15 För låt inte någon av er lida (se till att ingen av er lider) som
16 Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet.
17 För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjats) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [\+xt Jer 25:29; Hes 9:6; Amos 3:2; Heb 12:6\+xt*]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)?
18 Om den rättfärdige knappt (nätt och jämnt) blir frälst (räddad, befriad) – ja, var blir det då av den ogudaktige och syndaren? [\+xt Ords 11:31\+xt*]
19 Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste (”övertygade”, se vers 17) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).