Gênesis 3
GUP vs ARIB
1 Kaluk nawu nayin namekbe wanjh djalwernhkurrehkurreni dja mak bendjalwernhyurrhkeyi rowk mayhbubuyika rowk nawu kelekeleh kore Yawey nawu God marnbom. Wanjh namekbe nawu nayin balwokdanj bidjawam daluk, yimeng, “Yiddok woybukkih duninjh God yimeng, ‘Yuwn bu ngunengun manbu manbarnem kore kahdulkdingihdi kondah kore manme kahdudjindi’?”
1 Ora, a serpente era o mais astuto de todos os animais do campo, que o Senhor Deus tinha feito. E esta disse à mulher: É assim que Deus disse: Não comereis de toda árvore do jardim?
2 — ausente —
2 Respondeu a mulher à serpente: Do fruto das árvores do jardim podemos comer,
3 — ausente —
3 mas do fruto da árvore que está no meio do jardim, disse Deus: Não comereis dele, nem nele tocareis, para que não morrais.
4 — ausente —
4 Disse a serpente à mulher: Certamente não morrereis.
5 — ausente —
5 Porque Deus sabe que no dia em que comerdes desse fruto, vossos olhos se abrirão, e sereis como Deus, conhecendo o bem e o mal.
6 Wanjh ngalbu daluk dulknang, nang mandulkmakkaykenh dja nang manbarnemmak, dja ngalengman kanjdjiwi wurrmey, yimeng, “Ngadjalmang ngangun ba ngamayalidangen.” Wanjh mey manmekbe manme, nguneng, wanjh bibalmarnekang nabininjkobeng nawu benedjarrkni, nunganwali balnguneng.
6 Então, vendo a mulher que aquela árvore era boa para se comer, e agradável aos olhos, e árvore desejável para dar entendimento, tomou do seu fruto, comeu, e deu a seu marido, e ele também comeu.
7 Bu benenguneng wanjh kunmayali benemey, benekuknarrinj wanjh benewohburrbom bu beneworrhworr. Wanjh benewam, benemey kunworr, benebibbom dja benenameng bu benedukkarrinj.
7 Então foram abertos os olhos de ambos, e conheceram que estavam nus; pelo que coseram folhas de figueira, e fizeram para si aventais.
8 Wanjh bu wolewolehminj, kunmayorrkmak kumwam, dja bedda nawu bininj dja ngalbininjkobeng benebekkang Yawey nawu God bu rengehrey kore manme dudjihdudjindi, kaluk benemarnewarlkkarrinj kore kurruhdurrulk.
8 E, ouvindo a voz do Senhor Deus, que passeava no jardim à tardinha, esconderam-se o homem e sua mulher da presença do Senhor Deus, entre as árvores do jardim.
9 Wanjh Yawey nawu God bikayhmeng namekbe bininj, yimeng, “Ngudda baleh?”
9 Mas chamou o Senhor Deus ao homem, e perguntou-lhe: Onde estás?
10 Nungka biwokmey, yimeng, “Ngaye bekkang kondah kore manme kahdudjindi dja ngakeleminj, marnewarlkkarrinj dja ngakukworrhworr!”
10 Respondeu-lhe o homem: Ouvi a tua voz no jardim e tive medo, porque estava nu; e escondi-me.
11 Wanjh Yawey nawu God yimeng, “Nangale ngunmarneyimeng yikukworrhworr? Yiddok yinguneng manbu manme kore kurrulkbeh bu ngaye wokrayekwong marneyimeng, ‘Yuwn yingun?’”
11 Deus perguntou-lhe mais: Quem te mostrou que estavas nu? Comeste da árvore de que te ordenei que não comesses?
12 Wanjh nawu bininj yimeng, “Ngahli daluk ngalbu ngudda kanwong nganedjarrknikenh, ngaleng wanjh nganwong manmekbe manme manmekbe kurrulkbeh, wanjh nganguneng.”
12 Ao que respondeu o homem: A mulher que me deste por companheira deu-me a árvore, e eu comi.
13 Wanjh Yawey nawu God bidjawam ngalbu daluk, “Baleh kuhni bu yikurduyimeng?” Ngaleng yimeng, “Nahni nayin ngankoweng nganmarnekarrebuyikawong, kunmekbekenh kunu wanjh nganguneng.”
13 Perguntou o Senhor Deus à mulher: Que é isto que fizeste? Respondeu a mulher: A serpente enganou-me, e eu comi.
14 Wanjh Yawey nawu God bimarneyimeng namekbe nayin, yimeng, “Bu kunmekbe yikurduyimeng, wanjh yidjalwake kore kunjam ke munguyh. Ngudda kaluk yingun kundjulng djalmunguyh bu yihmimbi. Kuhni kunyid djalyingan ke, minj mak nawarlahkenh mayhbubuyika kelebuk dja kele, ngudda djal ke kunyid yidjalkudji.
14 Então o Senhor Deus disse à serpente: Porquanto fizeste isso, maldita serás tu dentre todos os animais domésticos, e dentre todos os animais do campo; sobre o teu ventre andarás, e pó comerás todos os dias da tua vida.
15 Ngaye ngamarnbun ngorrewoneng bu ngunewidnarrenkenh. Ngudda ke wurdwurd dja ngalengngarre wurdwurd kabirribebbehnjirrkerren munguyh. Ngalengngarre wurdwurd ngundibun kukodj ngundikodjdjubulhme, dja nguddambu ngurrbenbaye kumadbundedj.”
15 Porei inimizade entre ti e a mulher, e entre a tua descendência e a sua descendência; esta te ferirá a cabeça, e tu lhe ferirás o calcanhar.
16 Wanjh Yawey God bimarneyimeng ngalbu daluk, “Ngaye kaluk ngakimukwon duninjh ke kundjak bu wurdyaw yihmerlem. Kaluk yidjakbekkan bu wurdyaw karrurrkmirri bu karrangenkenh. Djamku bu baleh kakurduyime bu kunmekbe kundjak ke, dja nawu nabininjkobeng yidjalmarnedjare munguyh, dja nungka ngunmarnewohrnan.”
16 E à mulher disse: Multiplicarei grandemente a dor da tua conceição; em dor darás à luz filhos; e o teu desejo será para o teu marido, e ele te dominará.
17 Wanjh Yawey God bimarneyimeng nawu bininj, “Ngudda yibekkang ngalbininjkobeng ke, yinguneng manmekbe manme manbarnem manmekbe kurrulkbeh, manbu ngaye wokrayekwong marneyimeng, ‘Yuwn yingun.’ Bu kunmekbe yikurduyimeng wanjh kunyid ngunmarnekarrme manbu kunrorre. Bu yidjalmimbi, yingudjngarrhme bu yirrurrkmirri djalmunguyh, ba bu kunrorre kangalke manme manbu ngudda ke yingunkenh.
17 E ao homem disse: Porquanto deste ouvidos à voz de tua mulher, e comeste da árvore de que te ordenei dizendo: Não comerás dela; maldita é a terra por tua causa; em fadiga comerás dela todos os dias da tua vida.
18 Wanjh kangalke kundalk dja kinj manmirrhyi, dja mak yibalwelengngun manbu kurralkwaken manrakel.
18 Ela te produzirá espinhos e abrolhos; e comerás das ervas do campo.
19 Ngudda kaluk yirrurrkmirri kunkimuk duninjh kunkebkurrngirn dorrengh, ba kunu kunrorre kangalke ke manme. Kunmekbe yikurduyime munguyh, kaluk yibalwelengdurndeng kukulk. Ngudda yimmarnbuyindanjbeh kukulk, kunmekbekenh kunu yiyawoyhdurndeng. Ngudda wanjh kundjulng, kaluk yiyawoyhdurndeng kundjulng.”
19 Do suor do teu rosto comerás o teu pão, até que tornes à terra, porque dela foste tomado; porquanto és pó, e ao pó tornarás.
20 Adam bingeykurrmeng ngalbininjkobeng nuye Eve, dja ngaleng kunu ngalbadjan ngalkudji kadberre karriwarlahken nawu karrimimbi.
20 Chamou Adão à sua mulher Eva, porque era a mãe de todos os viventes.
21 Dja Yawey nawu God mey mayh nuye kunkulah berrewoneng bininj dja ngalbininjkobeng, marnbom benbenedjongbom benedjongbuyindi.
21 E o Senhor Deus fez túnicas de peles para Adão e sua mulher, e os vestiu.
22 Wanjh Yawey nawu God yimeng, “Nawu bininj yimerranj yiman ngad rerrih, kakarrme kunmayali bu kaburrbun kore kunmak dja kunwarre. Marndi mak kayawoyhbidyirriyongen kamang manbarnem kore kurrulkbeh manbu kahwon bininj kunngolek bu kamimbi munguyh munguyh, dja marndi kangun wanjh kamimbi munguyh munguyh.”
22 Então disse o Senhor Deus: Eis que o homem se tem tornado como um de nós, conhecendo o bem e o mal. Ora, não suceda que estenda a sua mão, e tome também da árvore da vida, e coma e viva eternamente.
23 Kunmekbekenh Yawey nawu God bikukmunkeweng kore kumekbe manme dudjihdudjindi, Eden, ba kabolkyilkbun kurorre kore nungka kummarnbuyindanjbeh.
23 O Senhor Deus, pois, o lançou fora do jardim do Éden para lavrar a terra, de que fora tomado.
24 Bu Yawey bidjalbebkeng nawu bininj kore Edenbeh, wanjh kumekbe benwelengkurrmeng Cherubim nawu yiman mayh welyi Godbeh, kaluk koyekkah kore manme dudjihdudjindi, nawu birrimarnedurrkmirri nungan God birrimarnebolknahnani, dja nawu mandjawak yiman kunak rerrih djurruhdjurrungi djurrbohdjurrborledmi kore kumekbe bendjangnanikenh, ba minj nangale baldarnhrawinj kore kumekbe dulkdi kundulk manbu kahwon bininj kunngolek bu kamimbi munguyh munguyh.
24 E havendo lançado fora o homem, pôs ao oriente do jardim do Éden os querubins, e uma espada flamejante que se volvia por todos os lados, para guardar o caminho da árvore da vida.
Atalhos do teclado
- Capítulo anterior←
- Próximo capítulo→
- Versículo anteriork
- Próximo versículoj
- Limpar seleçãoEsc
- Esta ajuda?