2 Innan bergen föddes,
3 Du vände människan till ånger och sa:
4 För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
5 Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover.
6 På morgonen blomstrar det och växer upp,
7 Vi är förtärda av din vrede,
8 Du har ställt våra överträdelser inför dig,
9 Alla våra dagar är borta i din vrede,
10 Våra år varar i 70 år,
11 Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
12 Lär oss antalet av våra dagar
13 Kom tillbaka, Herre (Jahveh), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
14 Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
15 Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
16 Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
17 Låt din nåd (ditt välbehag, din favör), Herre (Adonai), vår Gud (Elohim), komma över oss.