1 En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Korachs söner. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se \+xt Upp 22:16\+xt* och inledningen till Psaltaren.]
2 Herre (Jahveh), min frälsnings Gud (Elohim),
3 Låt min bön komma inför dig,
4 För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
5 Jag räknas bland dem som går ner i graven (avgrunden, brunnen).
6 fri bland de döda [frigiven, men inte som en fri levande man], som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
7 Du har lagt mig längst ner i avgrunden (ordagrant: ”brunnen”),
8 Din vrede vilar tungt över mig,
9 Du har flyttat bort mina vänner långt ifrån mig,
10 Mina ögon förtvinar på grund av lidande.
11 Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
12 Återberättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
13 Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
14 Men jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), Herre (Jahveh),
15 Herre (Jahveh), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
16 Jag är bedrövad och vid dödens gräns sedan min ungdom,
17 Din brinnande vrede har gått över mig,
18 Den kommer runt omkring mig som vatten hela dagen,
19 De jag älskar och mina följeslagare har du flyttat långt bort från mig,