2 Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
3 för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
4 För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
5 De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
6 Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
7 Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
8 De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
9 De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
10 Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
11 De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
12 Se, sådana är de onda,
13 Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
14 För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
15 Om jag hade sagt: Så [här] vill jag återberätta [resonera/uttala mig om detta],
16 Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
17 till dess jag gick in i Guds (Els) helgedom
18 Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
19 Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick,
20 Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du, Herre (Adonai)
21 När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken]
22 då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
23 Men nu är jag alltid hos dig,
24 Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan],
25 Vem har jag i himlarna [utom dig]?
26 När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
27 För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
28 Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tóv) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).