1 En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
2 och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahveh)
3 ”Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. óhel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. óhel móed), se \+xt 2 Mos 33:7\+xt* och vers 5],
4 inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn,
5 förrän jag finner en plats till Herren (Jahveh),
6 Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
7 Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
8 Stå upp (res dig), Herre (Jahveh), till din viloplats,
9 Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
10 För din tjänare Davids skull,
11 Herren (Jahveh) har gett sin ed (svurit) till David,
12 om dina barn håller mitt förbund
13 Herren (Jahveh) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
14 ”Detta är min viloplats för alltid,
15 Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
16 Jag ska klä hennes präster med frälsning
17 Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
18 Hans fiender ska jag klä med skam,