1 På den tiden när domarna [det judiska folkets andliga och militära ledare, se \+xt Dom 2:16\+xt*] regerade blev det svält i landet.
2 Mannen hette Elimelech, hans hustru Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon. [Elimelechs namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efratah var ett område kring Betlehem, se \+xt 1 Mos 35:19; 1 Sam 17:12; Mika 5:2\+xt*.] De kom till Moabs land och stannade där.
3 [Ganska snart efter flytten till Moab drabbades Noomi av sorg.] Noomis man Elimelech dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. [Drömmen om ett bättre liv gick i spillror. Att behöva bli begravd utanför sitt hemland var en vanära och ansågs som ett straff, se \+xt 3 Mos 26:36; Amos 7:17\+xt*.]
4 Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpah [som betyder ”gasell”, härstammar från det hebreiska ordet för ”nacke” och ”styvnackad”, hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder ”vänskap”, gifte sig med Machlon, se \+xt Rut 4:10\+xt*]. De bodde där i omkring 10 år.
5 Så dog även både Machlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man.
6 Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahveh) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en ”brödstad”.]
7 Hon begav sig iväg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.]
8 Noomi sa till sina svärdöttrar: ”Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahveh) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nådens och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även \+xt Rut 2:20; 3:10\+xt*.]
9 Må Herren (Jahveh) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make.” Sedan kysste hon dem.
10 och sa till henne: ”Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk.”
11 Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag intalade mig själv att det fanns hopp [om att få fler barn] och i natt gav mig åt en man och dessutom födde söner,
13 skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens (Jahvehs) hand har drabbat mig.”
14 Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpah sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant ”klängde sig fast vid, var ihopklistrad med”) Noomi.
15 Noomi sa till Rut: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se \+xt 1 Kung 11:33; Jer 48:46\+xt*.] Följ med din svägerska tillbaka hem du också.”
16 Men Rut svarade:
17 Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö
18 När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
19 Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem.
20 ”Kalla mig inte Noomi [”välbehag”, ”den ljuva”], utan kalla mig Mara [”den bittra”], för den Allsmäktige (Shaddaj) har låtit mycket bedrövelse drabba mig.
21 När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant ”jag var fylld”, hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahveh) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahveh) vittnat mot mig och den Allsmäktige (Shaddaj) har sänt mig sådan ondska (olycka)?” [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
22 Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad].