1 Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.
2 Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning).
3 Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant?
4 Eller föraktar (tar lätt på; underskattar) du hans rikedom på (värdet på hans oändliga)
5 På grund av ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.
6 Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från \+xt Ps 62:13; Ords 24:12\+xt*. Liknar också Jesu uttalande i \+xt Matt 16:27\+xt*.]
7 Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda
8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner)
9 Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda,
10 men härlighet, ära (högaktning) och frid åt var och en som gör det goda,
11 för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor).
12 Alla [icke-judar] som har syndat utan lagen [gr. anomos – som inte känt till Torah] ska också förgås utan lagen, och alla [judar] som har syndat under (i) lagen ska bli dömda av lagen. [Här är min poäng:]
13 Det är inte lagens hörare [de som hör Moseböckerna läsas och undervisas i budorden] som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare som ska förklaras rättfärdiga [\+xt Jak 1:22\+xt*].
14 När hedningar som inte har lagen [undervisningen – Torah] instinktivt ändå gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, även om de inte har lagen.
15 Det visar ju att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Deras samveten vittnar också om detta, och deras tankar (då man väger olika argument för att ta moraliska beslut) kommer att anklaga eller försvara dem
16 den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.
17 [Paulus riktar sig nu direkt till messiastroende judar. Han tar upp åtta fördelar som de har jämfört med hedningar:]
18 känner du hans vilja,
19 är du en ledare (vägvisare) för de blinda,
20 en uppfostrare för oförnuftiga och
21 [Det judiska folket var tänkt att vara ett exempel för andra folk, i stället hade de gjort sig själva till åtlöje bland andra folk. Nu kommer fem frågor:]
22 Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,
23 Du som berömmer dig av lagen,
24 Det står ju skrivet:
25 Omskärelsen är till nytta om du håller lagen, men om du vanemässigt bryter (överträder) lagen, har du trots din omskärelse blivit oomskuren. [Omskärelsen av pojkar var det yttre tecknet som särskilde det judiska folket, se \+xt 1 Mos 17:10-14\+xt*.]
26 Om nu en oomskuren håller lagen (vördar och uppfyller lagens krav), ska han då inte räknas som omskuren?
27 [Jo!] Den man som av naturen inte är omskuren, men ändå fullgör lagen, han ska döma dig [du jude] som trots att du har Skriftens bokstav och omskärelsen ändå vanemässigt överträder lagen.
28 Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen.
29 Jude är man i sitt inre (det fördolda), och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.