1 Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tobia (hebr. Tovijaho) och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
2 att Sanvallat och Geshem sände bud till mig och sa: ”Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark.” [Ono var en stad i Benjamins område (\+xt 1 Krön 8:12; Esra 2:33; Neh 7:37; 11:35\+xt*), troligtvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.]
3 Så jag sände en budbärare till dem och svarade: ”Jag håller på med ett stort arbete så jag kan inte komma ner, varför skulle arbetet få avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?”
4 Fyra gånger skickade de efter mig på detta sätt och jag svarade dem likadant (varje gång).
5 Då sände Sanvallat sin tjänare till mig en femte gång på samma sätt med ett öppet brev i handen,
6 där det stod skrivet:
7 Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: ’Det finns en kung i Juda.’ Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt deras ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans.”
8 Då skickade jag till honom och svarade: ”Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta.”
9 De ville göra oss rädda genom att säga: ”Deras hand ska bli svag så att arbetet inte blir gjort.” Men nu, styrk du [Gud] mina händer.
10 Sedan gick jag till [den lejda falska profeten] Shemajas hus, son till Delaja, son till Mehetavel [kanske var hans farmor], där han höll sig inne (igenstängd).
11 Jag svarade: ”Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, \+xt 2 Mos 21:13-14; 1 Kung 1:50-53; 2:28-34; 2 Krön 26:16-20; 27:2\+xt*.] Jag går inte in dit.” [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han, eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.]
12 Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tobia och Sanvallat hade hyrt in honom.
13 Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så [som de ville] och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
14 [Jag bad:] Kom ihåg, min Gud (Elohim), Tobia och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadjah och de övriga profeterna som har försatt mig i fara.
15 Muren blev färdig på den 25:e dagen i månaden elul [på hösten – aug/sept], på [bara] 52 dagar [blev muren färdig]!
16 Och det hände när alla våra fiender hörde om det, att alla folken runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
17 Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tobia, och Tobias brev kom till dem.
18 För det fanns många i Juda som edsvurit sig till honom, eftersom han var svärson till Shechanja, Arachs son, och hans son Jehochanan hade tagit dottern till Meshullam, Berechjahs son, till hustru.
19 De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tobia skickade brev för att sätta mig i fara.