1 ”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
3 Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora).
4 Han sa till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit.
5 Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
6 Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’
7 De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sa till dem: ’Gå in till vingården ni också.’
8 När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’
9 De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
10 När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar.
11 När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren,
12 och sa: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’
13 Då svarade han en av dem och sa [personligen till honom]: ’Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag?
14 Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig.
15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?’
16 Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.” [En del manuskript har även: Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda. Frasen återfinns i \+xt Matt 22:14\+xt*.]
17 När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sa han till dem:
18 ”Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden.
19 De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
20 Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se \+xt Matt 27:56; Mark 15:40\+xt*] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se \+xt Mark 10:35\+xt*]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
21 Han frågade henne: ”Vad vill du?”
22 Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”
23 Då sa han: ”Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till.”
24 När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.]
25 Jesus kallade till sig dem [allihop] och sa: ”Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken).
26 Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos),
27 och den som vill vara främst bland er ska vara er [de andras] slav (gr. doulos),
28 just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” [\+xt Jes 53:10-12; Joh 11:49-50\+xt*]
29 Medan de var på väg ut från [den gamla staden] Jeriko följde en stor skara honom.
30 Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
31 Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
32 Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33 De svarade honom: ”Herre, gör så att våra ögon öppnas.”
34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.