1 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar [efter en natt i bön, se \+xt Luk 6:12\+xt*] och gav dem makt (auktoritet) över orena andar, så att de [därför både] kunde driva (kasta) ut dem och bota (hela, behandla – gr. therapeuo) varje [kronisk obotlig] sjukdom och varje svaghet (skröplighet) [i form av krämpor och besvär].
2 Detta är namnen på de tolv apostlarna:
3 Filippus
4 Simon ”den hängivne” (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant ”Simon kananaios”, den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen seloten, båda orden betyder ”den hängivne, ivrige, fanatiske”, kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge]
5 Jesus sände ut (gr. apostello) dessa tolv och befallde dem:
6 Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.
7 På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket (himlarnas kungarike) är nära.
8 Bota sjuka (svaga, kraftlösa), väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner. Fritt har ni fått, fritt ska ni ge (ge som gåva, fritt, utan att begära någon betalning eller gentjänst för det ni själva har fått som gåva).
9 Ta inte med (ordagrant ”införskaffa inte”, dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
10 Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
11 När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
12 När ni kommer in i ett hus, så hälsa det. [Fridshälsningen var antagligen: ”frid vare med er”, se \+xt 1 Sam 25:6\+xt*. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se \+xt Joh 20:19\+xt*.]
13 Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er.
14 Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.
15 Jag säger er sanningen, det kommer att vara lindrigare för Sodoms och Gomorras regioner [\+xt 1 Mos 19:1-29\+xt*] på domens dag än för den staden.
16 Se, jag sänder iväg (sänder ut) er som får mitt ibland [omringade av] vargar. Var därför kloka (smarta, insiktsfulla, eftertänksamma, skarpsinniga) [listiga, diskreta och vaksamma] som ormar och oskyldiga (ordagrant: ouppblandade – dvs. rena) [oförfalskade och känsliga] som duvor [utan baktankar]. [\+xt Luk 10:3; Rom 16:19; Apg 20:29\+xt*]
17 Var ständigt på er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
18 Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
19 När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska tala och hur ni ska tala det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
20 och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er. [Här används gr. laleo som handlar om att tala med en hörbar röst, jfr med gr. lego som mer handlar om att frambringa ord och meningar.]
21 En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
22 Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] på grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
23 När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.
24 En lärjunge står inte över läraren [är inte förmer än sin mästare] och en tjänare står inte över (är inte förmer än) sin herre.
25 Det är helt naturligt att lärjungen möter samma öde som sin lärare, och tjänaren samma som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul [djävulen, kanske syftar det på hebreiskans ”Baal Sebub” som betyder ”flugornas herre”, se \+xt 2 Kung 1:2\+xt*], hur mycket mer ska man då inte kalla hans tjänare så.
26 Frukta alltså inte dem [som beskyller er för att gå djävulens ärenden, se vers 25]. Det finns inget som är dolt (överskylt, mörkat) som inte ska bli uppenbarat, och ingenting gömt (hemlighållet) som inte ska bli känt. [Texten är både en varning att allt ont som gjorts ska uppenbaras, och en uppmuntran att goda saker ska bli kända.]
27 Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
28 Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet).
29 Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck ”en spottstyver”.] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det].
30 Men på er är till och med alla hårstrån på ert huvud (på huvudet) räknade (numrerade, uppräknade).
31 Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
32 Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna, honom ska jag också bekänna (erkänna, kännas vid) inför min Fader som är i himlen [på domens dag, se \+xt Apg 10:42-43; 17:31\+xt*].
33 Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska jag också förneka inför min Fader i himlen.
34 Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid).
35 Jag har kommit för att ställa (dela i två delar, separera)
36 En man får sina egna till fiender.
37 Den som är mer vän med (känner större känslomässigt band till) sin far eller mor än med mig är inte värdig mig. Den som är mer vän med sin son eller dotter än mig är inte värdig mig.
38 Den som inte tar upp sitt kors och följer (håller sig till) mig, är inte värdig mig.
39 Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet].
40 Den som tar emot (välkomnar) er,
41 Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
42 Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,