1 Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring Jesus.
2 De såg att några av hans lärjungar åt bröden [antagligen från det som blivit över i lärjungarnas tolv korgar dagen innan, se \+xt Mark 6:43\+xt*] med [rituellt] orena händer, det vill säga utan att tvätta sig.
3 Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler (stadgar, förordningar) och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna.
4 När de kommer från torget (marknadsplatsen) äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner [muntliga rabbinska tolkningar av Skrifterna som förmedlats från släkte till släkte] som de håller fast vid, som att skölja bägare, träkannor och kopparskålar.
5 Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: ”Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?” [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
6 Han svarade: ”Jesaja profeterade rätt om er när han sa [\+xt Jes 29:13\+xt*]:
7 Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
8 Ni har lämnat (avsagt er) Guds bud (instruktioner) men håller ett hårt grepp om mänskliga traditioner.”
9 Han sa också till dem: ”På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar!
10 Mose har ju sagt [i ett av de tio budorden, se \+xt 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16\+xt*]:
11 Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban’.
12 På det här sättet behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Enligt fariséernas regler friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot budet att ära sina föräldrar (\+xt 2 Mos 20:12\+xt*). Fariséerna var väl medvetna om att dessa system missbrukades, men så länge det genererade inkomst till templet såg de mellan fingrarna.]
13 Ni avskaffar auktoriteten i Guds ord genom de traditioner (förordningar) som ni har ärvt och för vidare. Det här är bara ett av många exempel på hur ni ständigt gör så här.”
14 När Jesus hade kallat till sig folket igen sa han till dem:
15 Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
17 När han hade lämnat folket och gått in i huset [antagligen Petrus hus i Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen [det var Petrus som förde fram frågan, se \+xt Matt 15:15\+xt*].
18 Han svarade: ”Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?”
20 Jesus sa: ”Det är det som går ut ur människan som gör henne oren.
21 För inifrån, från människors hjärtan, utgår:
22 äktenskapsbrott [plural] (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
23 All denna ondska kommer inifrån och den gör människan oren.”
24 Han begav sig bort därifrån och gick in i Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt.
25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se \+xt Mark 5:22\+xt*.]
26 Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27 Han sa: ”Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna).”
28 ”Nej, herre”, svarade hon, ”men även tamhundarna [valparna] under bordet äter de små smulorna som de små barnen lämnar kvar.”
29 Då sa han till henne: ”För de ordens skull säger jag dig: Gå hem, demonen har farit ut ur din dotter.”
30 Hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
31 Jesus gick tillbaka från området kring Tyros och Sidon till Galileiska sjön. På vägen passerade han genom området kring Dekapolis [ordagrant ”De tio städerna”, ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer].
32 De förde en man till honom som var döv och hade talsvårigheter, och bad honom lägga sin hand på honom.
33 Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga.
34 Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sa till honom: ”Effata!” – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)!
35 På en gång öppnades hans öron, och det som band hans tunga löstes och han började tala tydligt (utan att sluddra).
36 Jesus förbjöd dem att berätta detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de nyheten.
37 Människorna var helt överväldigade (häpna) och sa (gr. lego): ”Allt han har gjort är bra (gott, ärofyllt), han får till och med de döva att höra och de stumma att tala (tala med en hörbar röst – gr. laleo).”