1 Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan hade uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
2 De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för.
3 Jesus sa till mannen med den förlamade handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se].”
4 Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
5 Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.
6 Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade med och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.
7 Då [på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judeen,
8 Jerusalem, Iduméen [längst söderut] och från landet på andra sidan [östra sidan av] Jordan [regionerna Pereen, Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] Tyros och Sidon [den nordvästra regionen Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Han sa till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan.
10 Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
11 Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: ”Du är Guds Son.”
12 Men han förbjöd dem strängt att offentliggöra vem han var.
13 Han gick upp på berget [för att be och bad hela natten, se \+xt Luk 6:12-13\+xt*]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
14 Han utsåg (ordagrant ”gjorde”) de tolv som skulle följa (ständigt vara med) honom, dem som han skulle skicka ut att predika (vara apostlar, speciella budbärare),
15 och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner.
16 Simon, som han gav namnet Petrus,
17 Jakob, Sebedeus son,
18 Andreas,
19 Judas Iskariot, han som förrådde honom.
20 Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
21 När hans närmaste [hans familj, se vers 31-32] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sa (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen).
22 De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sa att han var besatt av Beelsebul, och att det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
23 Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):
24 Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
25 Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
26 Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
27 Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
28 Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.”
30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31 Nu kom Jesu bröder [Jakob, Joses, Judas och Simon, se \+xt Mark 6:3\+xt*] och hans mor. De stannade utanför [Petrus hus där Jesus undervisade] och skickade bud efter honom.
32 En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sa till honom: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se \+xt Mark 3:21\+xt*.]
33 Då svarade han dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”
34 När han hade fört blicken runt dem som satt omkring honom sa han: ”Se, här är min mor och mina bröder.
35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”