1 Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren.
2 Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det (det är dina ord, inte mina).”
3 Översteprästerna fortsatte att anklaga honom upprepade gånger.
4 Pilatus frågade honom igen: ”Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!”
5 Men Jesus svarade inte på någon enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad. [I normala fall brukade den anklagade försvara sig med österländsk iver.]
6 Nu under högtiden frigav han en fånge efter folkets önskan. [Det var en romersk tradition som Pilatus verkade ha upprättat under den årliga påskhögtiden då mycket folk var samlade i Jerusalem.]
7 Där fanns en man som kallades Barabbas. [Namnet är av arameiskt ursprung och är ordagrant ”Bar-Abbas”, vilket betyder ”son till en far” eller ”en rabbins son”.] Han satt fängslad tillsammans med de rebeller som hade deltagit i ett uppror [mot det romerska styret] och begått mord under dessa oroligheter. [Antagligen var Barabbas ledaren för dessa upprorsmän och Pilatus tror att folket självklart kommer att välja Jesus.]
8 Folket kom upp och började begära att Pilatus skulle göra som han brukade.
9 Så Pilatus frågade dem: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung?”
10 Han förstod (under förhöret hade det gradvis gått upp för honom) att det var av avund [mot Jesus] som översteprästerna hade utlämnat honom.
11 Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. [Samma ord som för jordbävning används här för att hetsa upp, och beskriver den upprörda stämning som rådde på platsen.]
12 Pilatus talade till dem på nytt: ”Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”
13 De ropade igen: ”Korsfäst honom!”
14 Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?”
15 Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han prygla [piskas med fyrtio slag på ryggen] och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
16 Soldaterna förde in honom på gården [innergården], alltså i residenset (pretoriet), och samlade hela bataljonen (kohort) [som bestod av 600 soldater, se \+xt Apg 10\+xt*] omkring honom.
17 De klädde honom i purpur [en röd soldatkappa fick bli en ironisk bild på en purpurfärgad kunglig mantel, se \+xt Matt 27:28\+xt*]. Sedan vred (flätade) de ihop en krans (krona) av törne och satte den på honom,
18 och började hälsa honom: ”Länge leve judarnas konung!” [Man härmade hälsningen ”Länge leve Caesar, konungen”.]
19 Gång på gång slog de honom i huvudet med en käpp samtidigt som de spottade på honom. De föll ner på sina knän och hyllade honom.
20 När de hade hånat honom tog de av manteln och satte på honom hans egna kläder.
21 Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexanders och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån].
22 De förde Jesus till Golgata, [ett arameiskt ord] som översatt betyder huvudskalleplatsen. [Namnet kan ha uppkommit för att platsen såg ut som en skalle, eller för att det fanns många kranier där från tidigare avrättningar och korsfästelser.]
23 De räckte honom vin blandat med myrra [för att lindra lidandet], men han tog inte emot det.
24 De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
25 Det var vid tredje timmen (klockan nio på morgonen) som de korsfäste honom.
26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det:
27 Tillsammans med honom korsfäste de två rånare, en på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
29 De som passerade hånade (smädade) honom och medan de skakade på huvudet sa de: ”Jaha, du som skulle bryta ned templet och bygga upp det på tre dagar!
30 Rädda (fräls) dig själv och kom ner från korset!”
31 På samma sätt talade också översteprästerna tillsammans med de skriftlärda när de förlöjligade (skämtade om) honom sinsemellan och sa: ”Han räddade (frälste) andra, men sig själv kan han inte rädda!
32 Låt den Smorde (Messias, Kristus), Israels Kung nu komma ner från korset, så vi får se och tro på honom!” Även de som var korsfästa tillsammans med honom hånade (förolämpade, skymfade) honom.
33 Vid sjätte timmen (mitt på dagen) kom ett mörker över hela landet som varade [i tre timmar] fram till den nionde timmen (tretiden på eftermiddagen).
34 Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade \+xt Ps 22:1\+xt* på arameiska, men med vissa hebreiska drag]:
35 Några av dem som stod bredvid hörde detta och sa: ”Lyssna, han ropar på Elia.” [Det var en vanlig judisk trosuppfattning att profeten Elia kunde komma och rädda en rättfärdig man i nöd.]
36 Men en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i vers 39] sprang fram och fyllde en svamp med surt vin [billigt vin som slavar och soldater drack] och satte den på en stav och gav honom att dricka och sa [till folkskaran]: ”Vänta (låt honom vara), låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”
37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38 Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner.
39 När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sa han: ”Denne man måste ha varit Guds Son!”
40 Där var också några kvinnor som på avstånd noga studerade vad som skedde. Bland dem var
41 De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem.
42 Det höll redan på att bli tidig kväll [klockan var omkring fyra på eftermiddagen]. Eftersom det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten [vecko- eller höghelig sabbat],
43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som även han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död [det var vanligt att den som var korsfäst hängde 2-3 dagar på korset innan han dog]. Han kallade till sig officeren (centurion som förde befälet vid Golgata) och frågade honom om det var länge sedan Jesus hade dött.
45 När han fått det bekräftat av officeren [att Jesus var död] överlät han den döda kroppen till Josef.
46 Josef köpte ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven.
47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.