1 När de närmade sig Jerusalem, och var vid Betfage och Betania vid Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar
2 och sa till dem: ”Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit!
3 Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: ’Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].’ ”
4 De gick i väg och hittade ett åsneföl bundet vid porten, ute vid gathörnet, och de löste det.
5 Några av dem som stod i närheten frågade: ”Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?”
6 De [två lärjungarna] svarade som Jesus hade instruerat dem, och man lät dem gå.
7 De förde åsnefölet till Jesus och lade sina yttermantlar på det, och han satte sig på det.
8 Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten.
9 De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se \+xt Joh 12:18\+xt*] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från \+xt Ps 118:25-26\+xt*]:
10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
11 Jesus gick in i Jerusalem, in på tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se \+xt Mark 11:15-16\+xt*. Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte Jerusalem.]
12 Nästa dag när de kom från Betania [på väg in till Jerusalem] blev han hungrig. [Det var strax innan sextiden på morgonen, se \+xt Matt 21:18\+xt*.]
13 Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt].
14 [Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sa: ”Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!” Hans lärjungar hörde detta.
15 När de kom till Jerusalem, gick han in på tempelområdet och började driva ut dem som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna (stolarna) för dem som sålde duvor.
16 Han tillät inte heller att man bar varor (hushållsvaror) över tempelplatsen. [Många tog genvägen över tempelområdet mellan Jerusalem och Olivberget.]
17 Han undervisade dem och sa:
18 Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning.
19 När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania].
20 När de gick förbi fikonträdet på morgonen [nästa dag, tisdag], såg de att det hade torkat nerifrån roten.
21 Petrus kom ihåg vad som skett och sa till honom: ”Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade är [redan] förtorkat.”
22 Jesus svarade dem:
23 Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
24 Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se \+xt 1 Joh 5:14-15\+xt*], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [\+xt Matt 8:13; 19:26\+xt*]
25 När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser).”
27 De kom till Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet [och undervisade, se \+xt Matt 21:23\+xt*] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom.
28 De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?”
29 Jesus svarade: ”Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta.
30 Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!”
31 De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): ”Om vi svarar: ’Från himlen’, säger han: ’Varför trodde ni då inte på honom?’
32 Men ska vi svara: ’Från människor?’ ...” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
33 Därför svarade de: ”Vi vet inte.”