1 Det är ett välkänt faktum att många redan har skildrat (skrivit om) de stora händelser som har ägt rum ibland oss,
2 precis som det har berättats för oss av dem som från början [av Jesu tjänst] var ögonvittnen och blev Ordets tjänare.
3 Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början, har jag beslutat mig för att på ett detaljerat och strukturerat sätt skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos [som betyder ”den som älskar Gud” eller ”älskad av Gud”],
4 så att du kan få fullständig visshet i (känna dig säker, inte behöva tvivla på) det som du blivit undervisad [genom muntlig tradition].
5 Under kung Herodes regeringstid i Judeen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet.
6 Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud
9 hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret. [Att det är den högra sidan indikerar att det är ett positivt budskap om favör, se \+xt Matt 25:33\+xt*. Mest troligt är att ängeln stod på den högra sidan sett från insidan, alltså mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken, se \+xt Heb 9:1-5\+xt*.]
12 Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och fruktan föll över honom.
13 Men ängeln sa:
14 Du ska bli innerligt glad, ja,
15 för han ska bli stor inför Herren.
16 Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.
17 Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen.”
19 Ängeln svarade honom och sa: ”Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.
20 Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne.”
21 Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. [Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.]
22 När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem.
23 När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judeen, se vers 39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]
24 Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sa till sig själv:
25 ”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.”
26 Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret i Galileen,
27 till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
28 Han kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig.”
29 Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade (funderade fram och tillbaka på) vad denna hälsning kunde betyda.
30 Ängeln sa till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (favör – gr. charis) hos Gud.
31 Se, du ska bli gravid (gr. sullambano) [Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet] och föda (frambringa; föda fram – gr. tikto) en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
32 Han ska bli stor (mäktig, viktig),
33 Han ska regera som Konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
34 Då sa Maria till ängeln: ”Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?”
35 Ängeln svarade och sa till henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
36 Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.
37 För ingenting är omöjligt för (nära intill – gr. para) Gud.” [Ordagrant: för inget kommer att vara kraftlöst/impotent i närheten av varje Guds ord/löfte (gr. rhema). Inget ord som Gud uttalar är utan kraft! Samma uttryck finns i \+xt 1 Mos 18:14\+xt* riktat till Abraham angående Sarah.]
38 Då sa Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.
39 Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda.
40 Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.]
41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes moderliv, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. [Profetian i \+xt Luk 1:15\+xt* går i uppfyllelse.]
42 Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sa [sedan, när hon samlat sig]:
43 Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära),
44 Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
45 Salig (lycklig, välsignad) är hon som litade på (trodde) att det skulle gå i fullbordan,
46 Då sa Maria:
47 och min ande jublade (hoppade av glädje) över (på grund av) Gud, min Frälsare (Räddare, Befriare)!
48 För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [\+xt 1 Sam 1:11; Ps 136:23\+xt*]
49 För den Mäktige har gjort stora ting (fantastiska saker) för mig [\+xt Ps 71:19; 126:2, 3\+xt*],
50 Hans barmhärtighet (kärlek mot dem som lider) är över dem
51 Han har utfört mäktiga kraftgärningar med sin arm [\+xt Ps 98:1; 118:15\+xt*].
52 Han har störtat ned dynastier (mäktiga ledare – gr. dunastes) från deras troner,
53 Han har mättat de hungriga (behövande) med sina goda gåvor [\+xt Ps 107:9\+xt*],
54 Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel [\+xt Jes 41:8\+xt*],
55 Han talade till våra fäder (har gett löftet),
56 Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
57 Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son.
58 Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne].
59 På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60 Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.]
61 Då sa de till henne: ”Men ingen av era släktingar har det namnet.”
62 Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han frågade efter en skrivtavla och skrev: ”Johannes [hebr. Jochanan] är hans namn.” Alla blev förvånade (chockade).
64 På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.
65 Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och sa: ”Vad ska det bli av detta barn?” För Herrens hand var verkligen med honom.
67 Nu när hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande profeterade han och sa: [Tidigare hade barnet och hans hustru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41. Det är inte otroligt att Sakarias sjunger ut följande strofer. Vers 68-75 är en enda lång mening i grekiskan.]
68 ”Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud,
69 Han har rest upp en mäktig Frälsare åt oss,
70 Precis som han lovat genom sina heliga profeter,
71 för att vi skulle få frälsning från våra fiender,
72 Han ville visa barmhärtighet (nåd, trofast kärlek) mot våra fäder
73 den ed han gav vår fader Abraham [\+xt 1 Mos 22:16-18\+xt*]:
74 att vi frälsta ur våra fienders hand,
75 i helighet och rättfärdighet
76 Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet,
77 och ge kunskap om frälsning till hans folk,
78 Detta ska ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet (nåd),
79 för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [\+xt Jes 9:2\+xt*],
80 Barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öknarna (de obebodda trakterna) till den dag då han skulle träda fram för Israel. [Då han började sin offentliga tjänst och kallades Johannes Döparen.]