1 Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
2 När ledarna (hebr. parot) låter håret växa (hebr. parot) [blir en nasir; tar sitt ledarskap på allvar] i Israel,
3 Lyssna, ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se \+xt Ps 2:2\+xt*],
4 Herre (Jahveh), när du drar ut från Seir,
5 Bergen darrar av Herrens (Jahvehs) närvaro,
6 I Shamgars dagar, Anats son,
7 Furstarna tystnar i Israel,
8 De valde nya gudar,
9 Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
10 Ni som rider på vita åsnor,
11 Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
12 Vakna upp (triumfera),
13 Sedan lät han kvarlevan råda
14 Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
15 Och Isaskars furstar var med Deborah,
16 Varför sitter du bland fårfållorna
17 Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
18 Sebulon är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
19 Kungarna kommer, de strider,
20 De strider från himlarna, stjärnorna
21 Kishons bäck sveper bort dem,
22 Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
23 ”Förbanna Meroz”, säger Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare),
24 Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
25 Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
26 Hon satte sin hand till tältpluggen
27 Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
28 Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
29 Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
30 ”De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
31 Så må alla dina fiender förgås, Herre (Jahveh),