1 [Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se \+xt Dom 17:6; 19:1; 21:25\+xt*.]
2 Och Dans söner sände från sina familjer fem män från sin mitt, män, soldatsöner, från Tsorah [Simsons födelsestad och den plats där han också blev begravd, se \+xt Dom 13:2; 16:31\+xt*] och från Eshtaol [det var i området mellan dessa städer i Låglandet som Herrens Ande började röra vid Simson, se \+xt Dom 13:25\+xt*] till att genomsöka (bespeja, spionera på) landet och till att utforska det, och de sa till dem: ”Gå och utforska landet.”
3 De var i Mikas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [\+xt Dom 17:7\+xt*], och de gick åt sidan där och sa till honom: ”Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?”
4 Och han sa till dem: ”Så och så har Mika gjort med mig och han har anställt mig och jag är en präst till honom.”
5 Och de sa till honom: ”Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på.”
6 Och prästen sa till dem: ”Gå med frid (shalom), framför Herren (Jahveh) är er väg som ni går i (på).
7 Och de fem männen gick vidare och kom till Lajish [i norr].
8 Och de kom till sina bröder i Tsorah och Eshtaol [i Låglandet], och deras bröder frågade dem: ”Vad ni … ?”
9 De svarade [på en gång]: ”Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se, det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (hebr. atsal) inte att gå, att komma till att ärva landet.
10 När vi kommer ska vi komma till ett tryggt folk och landet är vidöppet både till höger och vänster (ordagrant: rymligt på båda händerna), eftersom Gud (Elohim) har gett det i våra händer, en plats som ingen där har behov av, alla ting som [finns] i världen (på jorden).
11 Och därifrån gav de sig av från daniternas familjer, från Tsorah och från Eshtaol, 600 män omgjordade med stridsvapen.
12 Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.
13 Och de gick förbi (passerade) därifrån Efraims bergsbygd och kom till Mikas hus.
14 Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Lajish område, och sa till sina bröder: ”Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se \+xt 2 Mos 28:4-6\+xt*] och [några] husgudar (figuriner – hebr. terafim) [\+xt Dom 17:5\+xt*] och en skuren avbild och en gjuten avbild [\+xt Dom 17:3\+xt*]? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra.”
15 Och de gick åt sidan dit och kom till ynglingens hus, leviten, Mikas hus och frågade honom om hans shalom (hur han har det, om allt står väl till).
16 Och de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen stod i portens öppning, de som var från Dans söner.
17 Och de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) landet gick upp och kom dit och tog den skurna avbilden och efoden [prästens klädnad] och husgudarna (hebr. terafim) och den gjutna avbilden. Och prästen stod i portens öppning med de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen.
18 Och dessa kom in i Mikas hus och tog bildstoden, efoden och husgudarna (hebr. terafim) och den gjutna avbilden. Och prästen sa till dem: ”Vad gör ni?”
19 Och de sa till honom: ”Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se \+xt Dom 17:10; 1 Mos 45:8\+xt*] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?”
20 Detta gjorde prästen glad (prästens hjärta blev gott) och han tog efoden och husgudarna (hebr. terafim) och bildstoden och kom i mitten av folket.
21 Och de vände och gick och placerade de små [barnen] och boskapen och rikedomen (hebr. kevoda) framför dem [som skydd om de skulle attackeras, se \+xt 1 Mos 33:2-3\+xt*].
22 De var långt borta från Mikas hus, och männen som var i husen som fanns vid Mikas hus, de ropade och de hann upp Dans söner.
23 Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sa till Mika: ”Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?”
24 Och han sa: ”Ni har tagit bort min gud som jag har gjort och prästen och har gått iväg, vad mer finns till mig? Och hur kan ni då säga till mig: ’Vad [fattas] till dig?’”
25 Men Dans söner svarade honom: ”Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet).”
26 Därefter fortsatte Dans barn sin väg. Och när Mika såg att de var starkare än han, vände han tillbaka till sitt hus.
27 Och de [daniterna] tog det som Mika hade tillverkat och prästen som han hade, och kom till Lajish, till ett folk [som] hade ro och trygghet, och slog dem med svärdsegg och de brände staden i eld.
28 Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
29 Och de gav staden namnet Dan, [efter] sin far Dans namn som föddes till Israel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och något som är – hebr. olam) var Lajish stadens namn till en början.
30 Och Dans söner reste upp åt sig själva en bildstod, och Jonatan, Gershons son, Moses son [en del manuskript har ”Manasses son”], han och hans bröder var präster åt daniternas stam till den dag då de gick i fångenskap från landet. [Detta är första förekomsten av en person vid namnet Jonatan, ett namn som senare blir ett vanligt namn. Betyder ”Jahveh har gett”.]
31 Och de reste upp Mikas skurna avbild som han hade gjort, [under] hela den tid som Guds (Elohims) hus var i Shilo.