1 Och det skedde efter en tid, när det var dags för veteskörden [i maj-juni] att Simson besökte sin hustru [i Timnah] med en killing och han sa: ”Jag vill gå in till (ha sexuellt umgänge med) min hustru i kammaren.” Men hennes far lät honom inte gå in.
2 Och hennes far sa: ”Jag tänkte verkligen att du hatar henne, därför gav jag henne till din bestman (hebr. merea) [som ansvarade för festligheterna kring bröllopet]. Är inte hennes yngre syster vackrare än hon? Ta henne [den yngre], jag ber dig, istället för henne [din hustru].”
3 Men Simson sa till dem: ”Den här gången utan skuld inför (blir jag kvitt) filistéerna, om jag gör dem något ont (skadar dem).”
4 Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar.
5 Och när han hade tänt facklorna lät han dem gå in i filistéernas stående säd [korn- och vetefälten] och brände både sädeskärvarna [högar av säd som redan skördats] och den stående säden [oskuren säd] och dessutom olivplanteringarna [och förstörde det sättet också hösten skörd].
6 Och filistéerna sa: ”Vem har gjort detta?” Och de sa: ”Simson, timnitens svärson, eftersom han har tagit hans hustru och gett henne till hans bestman (hebr. merea) [som ansvarade för bröllopet].”
7 Och Simson sa till dem: ”Om ni gör på detta sätt kommer jag att hämnas dem och därefter upphöra.”
8 Och han slog dem – lår över höft, en stor slakt (han fullständigt förgjorde dem). [Uttrycket ”lår på höft” är troligtvis ett ordspråksliknande uttryck, liknande svenskans ”slå någon sönder och samman”.] Sedan gick han ner och bodde i klippans klyfta i Etam.
9 Och filistéerna gick upp och slog läger i Juda och spred ut sig i Lechi [som betyder käkben – troligtvis i närheten av Beit-Shemesh].
10 Juda män frågade: ”Varför har ni kommit upp mot oss?”
11 Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sa till Simson: ”Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?”
12 Och de sa till honom: ”Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand.”
13 De svarade honom och sa: ”Nej, men vi ska binda dig och ge dig i deras hand men försäkrar att vi inte ska döda dig.” Och de band honom med två nya rep och förde upp honom från klippan.
14 När han kom till Lechi, ropade filistéerna högt (gav upp ett härskri) och rusade mot honom. Då kom Herrens (Jahvehs) Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och de smälte och hans rep [rann av honom] bort från hans händer.
15 Och han hittade en färsk åsnekäke [här används samma ord för käke som i platsen Lechis namn] och sträckte fram sin hand och tog den och slog 1 000 män [med den].
16 Och Simson sa:
17 Och det skedde när han hade slutat tala att han kastade iväg käken från sin hand, och den platsen [heter, fick namnet] Ramat-Lechi [ordagrant: ”Käkbenshöjden”].
18 Och han var mycket törstig och ropade till Herren (Jahveh) och sa: ”Du har gett i din tjänares hand denna stora befrielse, och nu låter du mig dö av törst och falla i de oomskurnas hand.”
19 Och Gud (Elohim) klöv fördjupningen som finns i Lechi och lät vatten komma ut därifrån och han drack och hans ande återvände och han blev upplivad. Därför kallade (gav) han [källan] namnet Ein-Haqore, som finns i Lechi till denna dag. [Källans namn kommer från de hebreiska orden ein och qara och är ordagrant ”Rop-källan”. Här finns en parallell till \+xt 2 Mos 17:1-7\+xt*.]
20 Han [Simson] dömde Israel i 20 år, under filistéernas dagar [då de styrde över Israel, se \+xt Dom 14:4, 11\+xt*].