1 Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahveh) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
2 Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till Josua: ”Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång.” [\+xt 1 Mos 17:7-14\+xt*]
3 Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: ”förhudarnas kulle” eller ”kullen där man räknas som oomskuren”].
4 Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten.
5 Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [\+xt 4 Mos 14:29-34\+xt*]
6 För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord, varför Herren (Jahveh) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss [författaren inkluderar sig själv här], ett land som flyter av mjölk och honung.
7 Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen.
8 Och det skedde när hela folket blivit omskuret [alla män], att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
9 Och Herren (Jahveh) sa till Josua: ”Idag har jag tagit bort (ordagrant ’rullat bort’) Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig.” Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder ”hjul” eller ”något som rullar”] till denna dag.
10 Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [\+xt Jos 4:19\+xt*] och de firade pesach på Jerikos slätt på den 14:e dagen i månaden [\+xt 2 Mos 12\+xt*].
11 Och de åt av landets mat på dagen efter pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag.
12 Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [\+xt 2 Mos 16:35\+xt*] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
13 Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [\+xt 2 Mos 3:2-4:17; Dom 6:11-23\+xt*] Och Josua gick till honom och sa till honom: ”Är du för oss eller för våra motståndare?”
14 Och han sa: ”Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahvehs) härskara. Nu har jag kommit.” [\+xt 2 Mos 15:3\+xt*]
15 Och härföraren för Herrens (Jahvehs) härskara sa till Josua: ”Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.