1 Till Moab.
2 Moabs lov finns inte mer.
3 En röst ropar från Choronim:
4 Moab är tillintetgjort,
5 För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt
6 Fly! Rädda era liv
7 Eftersom du har litat på ditt arbete
8 Och fördärvaren ska komma över varje stad
9 Ge vingar till Moab
10 Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,
11 Moab har varit lätt från sin ungdom
12 Därför, se dagarna kommer,
13 Och Moab ska skämmas för Kemosh
14 Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),
15 Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer
16 Katastrofen för Moab kommer nära
17 Begråt (jämra er över) honom, alla ni som är runt omkring honom,
18 Du dotter som bor i Divon,
19 Aroers invånare,
20 Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,
21 Och domen har kommit till slättlandet,
22 och över Divon och över Nevo
23 och över Kirjatajim och över Beit-Gamol
24 och över Qeriot och över Botsra
25 Moabs horn är avhugget
26 Gör honom drucken
27 För var inte Israel ett åtlöje för dig?
28 Och ni som bor i Moab,
29 Vi har hört om Moabs stolthet,
30 Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31 Därför ska jag jämra mig över Moab;
32 Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,
33 Och glädje och fröjd har tagits bort
34 Från Cheshbons rop till Elale till Ahat
35 Och jag ska göra slut i Moab,
36 Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab
37 Alla huvuden är kala
38 På alla Moabs hustak
39 Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
40 Så säger Herren (Jahveh):
41 Städerna är tagna
42 Och Moab ska upphöra att vara ett folk
43 Skräck och avgrund, en snara är över er (ordagrant: dig), Moabs invånare,
44 Han som flyr för skräcken
45 I Cheshbons skugga
46 Ve dig Moab!
47 Men jag ska vända Moabs fångar