1 Rättfärdig är du, Herre (Jahveh),
2 Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
3 Men du, Herre (Jahveh), känner mig,
4 Hur länge ska landet sörja
5 Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
6 Eftersom även dina bröder och din fars hus,
7 Jag har övergett mitt hus,
8 Mitt arv har blivit för mig
9 Är mitt arv för mig
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
11 De har gjort det till en ödemark,
12 Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen
13 De har sått vete och skördat törne,
14 Så säger Herren (Jahveh):
15 Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaka dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land.
16 Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahveh) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid Baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk.
17 Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).