1 Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem.
2 Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar [täckta med tak].
3 I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar).
5 En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. [Lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Zered, se \+xt 2 Mos 2:14\+xt*. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.]
6 När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: ”Vill du bli frisk (helad)?”
7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig.”
8 Jesus sa till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå.”
9 På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
10 därför sa de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: ”Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd.”
11 Han svarade: Den som helade mig sa: ”Ta din bädd och gå.”
12 Då frågade de honom: ”Vem är den mannen som sa till dig, ta upp din bädd och gå?”
13 Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.
14 Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sa han till honom: ”Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig.”
15 Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.
16 Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
17 Men Jesus svarade dem: ”Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag.”
18 Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställde honom själv med Gud.
19 Då svarade Jesus dem:
20 Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran).
21 På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill.
22 Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
23 Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se \+xt 1 Joh 3:14\+xt*].
25 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
26 För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv,
27 och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
28 Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst
29 och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
30 Jag kan inte göra någonting av mig själv. Efter det jag hör, dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans som har sänt mig.
31 [Johannes Döparens vittnesbörd:]
32 Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta).
33 Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen.
34 Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade).
35 Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
36 [Gärningarna vittnar:]
37 [Fadern vittnar:]
38 Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
39 [Skrifterna vittnar:]
40 men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].
41 Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse),
42 men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom.
44 Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
45 Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
46 För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev.
47 Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?” [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]