1 Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen. Det var inte ovanligt att offret dog under detta straff.]
2 Soldaterna vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud, och klädde honom i en purpurröd [konungslig] mantel.
3 Sedan gick de fram till honom och sa: ”Länge leve (frid, var hälsad), judarnas konung!” och slog honom gång på gång [i ansiktet] med handflatorna.
4 Pilatus gick ut igen och sa till dem: ”Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för.”
5 Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
6 När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sa till dem: ”Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för.”
7 Judarna svarade honom: ”Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”
8 När nu Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad (rädd).
9 Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: ”Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?”
10 Då sa Pilatus till honom: ”Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?”
11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd.”
12 Från den stunden försökte Pilatus (letade han gång på gång förtvivlat efter en utväg för) att frige Jesus, men de judiska ledarna ropade: ”Friger du honom är du inte Caesars (kejsarens) vän! Den som gör sig själv till konung sätter sig upp mot Caesar (kejsaren).”
13 När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades ”den stenlagda plattformen”, på hebreiska Gabbata.
14 Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se \+xt 2 Mos 12:2\+xt*], omkring sjätte timmen. Han sa till de judiska ledarna: ”Se, här är er konung!”
15 Men de ropade högt: ”Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!”
16 Då överlämnade han honom till dem för att bli korsfäst, och de tog Jesus med sig,
17 och han bar sitt kors på väg ut till en plats som kallades Skallen (gr. Kranion), på hebreiska Golgata [på latin Calvaria].
18 Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
19 Pilatus lät också göra en skylt (inskription, anslag) [på latin titulus, innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] och satte den på korset. På den stod det skrivet:
20 Många av de judiska invånarna i Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska [judarnas och landets officiella språk], latin [Romarrikets officiella språk] och grekiska [det gemensamma språket inom hela romerska riket].
21 Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas konung. Skriv i stället: Den här mannen sa att han var judarnas konung.”
22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
23 När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner.
24 Så de sa till varandra: ”Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den.” Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: ”De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad.” [En profetia från \+xt Ps 22:19\+xt*.] Så soldaterna gjorde detta.
25 Vid Jesu kors stod [följande kvinnor]: hans mor [Maria], hans mors syster [troligtvis Salome, Sebedeus fru, Jakobs och Johannes mor], Maria, Klopas fru, och Maria från Magdala.
26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sa han till sin mor: ”Kära kvinna, se [här är] din son.”
27 Sedan sa han till lärjungen: ”Se, [här är] din mor.” Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]
28 Efter detta visste Jesus att allt nu (redan) var fullbordat. För att Skriften skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig.” [\+xt Ps 22:16\+xt*; \+xt Ps 69:22\+xt*.]
29 Ett kärl fullt med surt vin stod där [ett billigt ättikvin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäste Jesus], och de fäste en svamp indränkt i det sura vinet runt en isopstjälk [ca 0,5 m lång stjälk] och förde den till hans mun. [Ett knippe av isop användes när påskalammets blod ströks på dörrposten, se \+xt 2 Mos 12:22\+xt*. Tidigare hade Jesus nekat att ta emot vin blandat med galla/myrra för att lindra smärtan, se \+xt Matt 27:34; Mark 15:23\+xt*.]
30 När nu Jesus [därför, se vers 28] hade tagit emot det sura vinet sa han: ”Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande].
31 Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se \+xt 3 Mos 23:7\+xt*], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
32 Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom.
33 När de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben,
34 men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut.
35 Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
36 Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas:
37 På ett annat skriftställe står det också:
38 Efter detta frågade Josef från Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp.
39 Nikodemus, som hade kommit till Jesus på natten, följde också med honom dit med en blandning av myrra och aloe, drygt trettio kilo. [Ordagrant hundra romerska ”litra”, där en ”litra” motsvarade 325 gram. En väldig mängd, tillräckligt mycket för en kunglig begravning, se \+xt 2 Krön 16:14\+xt*. Johannes gör det tydligt att Jesus verkligen var en kung.]
40 Sedan tog de Jesu kropp och lindade in den i linnedukar med de välluktande kryddorna, så som judarna brukar förbereda en kropp för begravning.
41 Nu fanns det en trädgård intill den plats där han hade blivit korsfäst, och i trädgården fanns en ny grav (större grav byggd som ett monument, en minnesplats), där ännu ingen hade blivit lagd.
42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. [Sabbaten började klockan sex på kvällen, och då fick inget arbete utföras, så de hade inte mycket tid på sig att förbereda kroppen och begrava den.]