1 De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
2 Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden].
3 Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
4 Över vem gör ni er lustiga (hånar och skrattar ni åt)?
5 Ni som upptänder er själva bland terebinterna
6 I dalens lena (stenar) har du din del,
7 Ovanpå (överst) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
8 Och bakom dörren och dörrposten
9 Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
10 Du blev uttröttad av din långa väg,
11 För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
12 Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
13 När du ropar (på hjälp)
14 Han ska säga:
15 Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:
16 Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
17 På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
18 Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
19 Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
20 Men den onde är som ett upprört hav,
21 Där finns ingen frid (shalom), säger min Gud (Elohim), för de onda. [Samma fras, men med Jahveh istället för Elohim, återfinns i \+xt Jes 48:22\+xt*.]