1 Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
2 Övergivna är Aroers [betyder ”ruinernas”] städer,
3 Fästningarna ska försvinna från Efraim
4 Och det ska ske den dagen att Jakobs härlighet ska bli tunn (gå upp i rök, försvinna som en dimma)
5 Och det ska bli som när skördemannen samlar den stående säden
6 Men där ska bli kvar att plocka,
7 På den dagen ska människan (hebr. adam) betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se \+xt Jes 17:3; Mika 7:7\+xt*],
8 Och hon [människan] ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se \+xt 1 Kung 12:28-33\+xt*],
9 På den dagen ska hennes [människans, se vers 7] starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt.
10 För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.
11 Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta.
12 Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.
13 Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.]
14 Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.