1 [Sista delen i \+xt Ps 95\+xt*, som citerades i \+xt Heb 3:11\+xt* handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det.
2 För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. Men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro.
3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:
4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. [\+xt 1 Mos 2:2\+xt*]
5 [Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: ”De ska aldrig komma in i min vila.” [\+xt Ps 95:11\+xt*]
6 Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro].
7 På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] ”i dag” [då det är möjligt att få gå in i vilan, se \+xt Heb 13:7\+xt*] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
8 [Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. [Detta är enda gången ordet sabbatsvila, gr. sabbatismos, används. Det beskriver en fulländad vila, se \+xt Upp 14:13\+xt*.]
10 För den som har kommit (gått) in i hans [Guds] vila, han har också fått vila [sig] från sina verk (gärningar), precis (på samma sätt) som Gud [vilade] från sina (ordagrant: ”de egna”).
11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar (skiljer, särar) [orsakar en separation av]
13 Inför Gud är ingenting skapat dolt, allt är naket och exponerat (öppet) för hans ögon. Inför honom måste vi alla stå till svars (öppet redovisa räkenskap för våra liv).
14 När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud].
15 För vi har inte en överstepräst som saknar förmåga att ha medlidande (känna, sympatisera) med våra svagheter (bräckligheter) [både själsliga och kroppsliga – mottaglighet för frestelser och följdverkningar av sjukdom], utan en som har blivit frestad på alla områden på samma sätt [som vi, men] utan synd.
16 Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.